Filmen handlar om undertryckta begär i ett homofobiskt och religiöst konservativt samhälle. Ett ämne som präglat Torales filmkarriär – ända sedan debuten 2008.
– Jag har alltid fascinerats av kyrkans makt över människor, säger Torales.
Juan Sebastián Torales är född i Argentina men bor sedan 18 år i Paris, där han arbetar som TV-redaktör för dokumentärfilm på franska TV5. Filmdebuterade gjorde han 2008 med kortdokumentären ”La Croix”, där performansartisten Luizo Vega korsfäster sig själv i den argentinska öknen.
Skriven med hjälp av terapeut
Religiös konservatism och vidskepelse är två ämnen Torales ofta återkommer till i sina filmer. Kortfilmerna ”Sacha” (2019), ”Maco” (2020) och nu ”Almamula” som är hans långfilmsdebut.
Filmen som utspelar sig i regissörens hemstad Santiago del Estero handlar om 14-åriga Nino som mobbas för sin sexualitet och har allt svårare att hitta balansen mellan åtrå ock skräck. Familjen tvingas flytta till landsbygden i försöket att komma bort från de homofobiska attackerna som blir allt grövre.
-Det är en självbiografisk skildring av min egen uppväxt, skriven med hjälp av min terapeut, berättar Juan Sebastián Torales.
”Mamma tyckte om den”
Men livet på landsbygden är också starkt präglat av kyrkans konservativa syn på sexualitet. Dessutom håller vidskepelse hela samhället i skräck. I skogen finns monstret ”Almamula” som förgör alla som lever i synd. Men det är just till skogs som Nino söker tröst.
– Filmen hjälpte mig att bearbeta min traumatiska barndom och efter premiären i Argentina, kände jag mig fri, säger Torales.
– Min mamma såg den och tyckte om den, tilläger han.
