Rihanna, 28, verkar göra exakt som hon vill. Vad är då egentligen roligare än att se henne mörda scenen på Tele2 Arena med ”Man down” i en kappa som kombinerar lyxmode med en huvklädd Jawa ur Star Wars? Inget.

Det kan misstolkas som arrogans men Rihannas ”jag har kul just nu men jag behöver inte vara här” är exakt det som gör henne så cool.

Består till 80 procent av hits

Visst, den 35.000-stora publiken i Stockholm får hits. Barbados stolthet består liksom till 80 procent av hits. Tidigt avhandlas strippklubbdängan ”Pour it up”, balladen ”Love the way you lie (part II)” och förra årets plåga ”Bitch better have my money” medan de mentalsjukhusklädda dansarna blir fler och fler. Dekoren på scenen muterar under kvällens gång från uppblåsbara isberg till en vägg som regnar av lödder.

Efter en smått pliktskyldig och lite rumphuggen kavalkad av Rihanna-hooks från olika raplåtar strösslar hon sparsamt med de största numren och leker fritt med sitt nya material.

Kunde inte bry sig mindre

Det här är Rihannas turné för det åttonde albumet ”Anti”, en skiva som efter tre års väntan förvirrade många genom att vara ovanligt introvert, hitfattig (bortsett från dancehallsvängiga ”Work”) och ljudmässigt splittrad.

När Rihanna kommer till Stockholm kunde hon inte bry sig mindre. ”Jag ska spela några fler låtar från mitt favoritalbum” förklarar hon och avslutar konserten med bara nya låtar.

Kraft vägs upp av sårbarhet

Minst publikfriande är hennes cover på chillwavebandet Tame Impalas ”Same ol' mistakes” som försätter arenan i en flummig trans. Bad Boy-fantasin ”Desperado” låter tung live, och sleazerockgitarren på ”Kiss me better” blir på något sätt logisk i sitt episka avslut.

Rihannas ouppnåeliga kraft vägs alltid upp av hennes sårbarhet och bäst under kvällen är ”Needed me”, en låt om att utnyttja klängiga killar för sex, men som Rihanna nästan verkar gråta fram de sista tonerna av.