Det är en stark vår för kvinnliga skådespelare på den lilla skärmen. Ur hyllade serier som ”Big Little Lies”, ”Feud”, ”Girls” och ”Orange is the new black”, strömmar huvudroller som äntligen omfattar hela det mänskliga registret med sina åldersnojor, fulhet, kraft, avundsjuka, skönhet, systerskap och mordiskhet.
Man kan höra ljudet av en Emmyjury som kliar sig hårt i huvudet.
”The Handmaid’s Tale” gör inte saken lättare. I en nära framtid har USA tagits över av tungt beväpnade kristna fanatiker. De nya härskarna kallar staten Gilead – en brutal teokrati där kvinnor fråntagits sina rättigheter.
Huvudperson och historiens berättare är Offred (Elisabeth Moss) som arbetar som tjänarinna hos den regimtrogna överklassfamiljen Waterford. Hennes uppgift är att handla mat och ligga med mannen Fred under mycket obehagliga ”ceremonier”.
Offred är nämligen en av få fertila kvinnor som finns kvar – vi anar att vi befinner oss på andra sidan av en miljökatastrof som påverkat den mänskliga biologin.
”The Handmaid’s Tale” är vansinnigt vacker. Och vansinnigt brutal.
Det dystopiska USA är på ytan vagt besläktat med det i ”Hunger Games”, men Offreds röda huva leder tankarna till sagan om Rödluvan, den unga kvinnan som måste ligga hos samma varg som mördat hennes familj. En detalj som flimrar förbi: Offreds kängor saknar snören – hon tillåts inte ens äga något som hon kan använda för att ta sitt liv.
Margaret Atwood skrev romanen som serien bygger på under tidigt 80-tal, inspirerad av Reagan-eran. Ändå känns den kusligt aktuell idag. Kanske för att världsbygget följer GAL-TAN-skalan, en politisk teori som brukar användas för att beskriva vår samtid: den stora striden står inte längre mellan höger och vänster, utan mellan värderingar. På ena sidan Grön Alternativ Liberal och på andra Tradition Auktoritet Nationalism.
Offred var tidigare förlagsredaktör, hennes vän Ofglen akademiker. Deras vardag i storstaden var Uber, Iphones och regnbågskärlek. I Gilead stämplas den kvinna som inte hukar sig under sina härskare som okvinna och skickas iväg till kolonierna där straffarbete väntar.
Det är otroligt bra. Har man sett över 70 timmar ”Mad Men” tar det visserligen några minuter innan man slutar tänka Peggy! när man ser Elisabeth Moss, men när det väl är gjort imponeras man av hur många olika personer som ryms i det ansiktet (det enda hon har att spela med under de bylsiga religiösa kläderna).
Samma sak gäller Alexis Bledel, som vi känner igen som den yngsta av av Gilmore-flickorna, som spelar Ofglen. Och herregud! Ann Dowd (The Leftovers) är fasansfullt karismatisk i rollen som den sadistiska Aunt Lydia.
Lycka till, Emmyjuryn!
Serien är producerad av amerikanska Hulu och distribueras i Sverige av HBO Nordic.