Ruben Östlunds drama ”Turist”, eller ”Force Majeure” som filmen heter på utländska, hade bejublad urpremiär på en knökfull biograf Debussy tidigare på söndagen.

Efter visningen följde stående ovationer men regissören själv var ändå samlad när Kulturnyheterna mötte honom efteråt.

– Det är svårt att ta in allt på en gång. Men jag har haft det på känn att folk skulle tycka om den. Samtidigt är det svårt med premiärvisningar. Jag är så fokuserad på många olika saker, på mitt eget arbete, att tekniken ska fungera.

– Det är många som har jobbat med filmen, som ser den för första gången, så jag tittar mycket på hur de reagerar under visningen, inte minst på skådespelarnas reaktion när de ser sig själva i känsliga scener.

Det intrikata relationsdramat, om en familj på semester i alperna där pappan i ett akut läge av ren panik överger fru och barn, drar ner brallorna på mansrollen och sätter kärnfamiljsnormen i letal gungning.

I en särskilt smärtsam sekvens bryter pappan i familjen, spelad av Johannes Kuhnke, ihop i konvulsionsgråt.

Ruben Östlund kallar scenen ”the worst man cry ever”.

– Jag såg en man som ställde sig upp och lämnade biografen. Men så har det varit när vi har förhandsvisat filmen i sydeuropeiska länder. Där har man reagerat starkare på den scenen, man blir störd av att se mannen knäcka ihop. Och det är precis det jag vill. Jag har upplevt att vi i Norden har lättare att hantera den scenen.

– Men det är ju nästan obehagligt att folk skrattar åt att en människa tappar kontrollen. Men jag kan förstå att man gör det, den är både komisk och jobbig.

Precis som filmen, skulle man kunna säga. Östlund är rikets främste filmmakande socialpsykolog och ger oss den här gången, tillsammans med en imponerande insats från skådespelarna, torr humor och avgrundsvrål i samma välsnidade filmpaket.

– Men när det kommer sådana stora skratt, som det gjorde här mot slutet, då vet att man filmen funkar. Alla är med, då känner jag mig trygg.