Den 5 september 1977 skickades rymdsonden Voyager 1 ut från jorden. Efter att ha fotat våra planeter satte den kurs rakt ut i oändligheten, och med sig bar den på information om jorden och människan.
För att fira avfärdens 40-årsdag skickade Nasa i går ut ett nytt meddelande till Voyager: ”Vi erbjuder vår vänskap över stjärnorna. Ni är inte ensamma”. Meddelandet lästes upp av Star trek-skådisen William Shatner, hade röstats fram på Twitter och är det senaste i raden av mänsklighetens försök att kommunicera med främmande varelser.
Musik för ickemänskliga öron
När Voyager 1 skickades upp mot solsystemets yttre planeter 1977 fanns det ombord på sonden bilder och guldfärgade grammofonskivor med jordiska ljud, däribland hälsningar på 55 språk. På skivorna fanns också ett urval av musik som skulle representera hela mänskligheten och vår historia, som Bach, Chuck Berry och Beethoven, men också musik av ursprungsbefolkningar.
Inspirerat av Voyager-musiken genomförde musikproducenten Håkan Lidbo år 2008 projektet ”Musik för främmande civilisationer” tillsammans med Svenska rymdstyrelsen. Specialkomponerad elektronisk musik för ”ickemänskliga öron” skickades via radiovågor ut från Esrange i Kiruna, med stjärnbilden Cassiopeja som slutdestination. Han kallar projektet för ett visitkort från mänskligheten.
– Själv gjorde jag ett bidrag där jag försökte få in all jordisk musik i en låt. En del fokuserade på rytmer, eftersom det är något som är gemensamt för jordisk musik. Det faktum att vi är tvåbeningar som har ett hjärta som slår med jämn takt är ett argument för att göra musik som har den rytmen, säger Håkan Lidbo.
Lasersignaler med poesi
Även fler försök till utomjordisk kommunikation har genomförts i Sverige. 2004 skickade tidskriften Lyrikvännen upp samtida poesi mot himlen med laser och ballong. Bland annat bidrog nobelpristagarna Wisława Szymborska och Tomas Tranströmer med specialskrivna dikter.
Daniel Sjölin, i dag programledare för Kulturnyheterna och Lyrikvännens dåvarande chefredaktör, berättar att en av anledningarna till aktionen var att slå fast lyrikens nytta.
– Ska vi skicka något ut i rymden, ska vi då skicka ritningar på kärnvapen och recept på bantning? Poesin blir här väldigt nödvändig för att kommunicera vad människan är, säger Daniel Sjölin.
Rymden tiger
Dikterna som skickades upp då har i dag kommit halvvägs till slutdestinationen: Vega i Lyrans stjärnbild. Tilltaget fick stor medial uppmärksamhet när det begav sig men har hittills inte gett någon uppmärksamhet utanför jordklotet.
Men trots att alla mänsklighetens trevande kontaktförsök hittills har varit fruktlösa fortsätter vi att visa vår angelägenhet genom att bombardera rymden med våra meddelanden. Kanske är vår övertygelse om himmelsk närvaro så djupt rotad att även tystnaden ter sig meningsfull.
– Det handlar både om nyfikenhet och en viss mått av självupptagenhet. Fantasin är kanske ännu viktigare än världen vi hittar eller inte hittar. Att vi skickar allt fler meddelanden handlar om att läget nu börjar bli desperat. Vi har lyssnat av rymden i så många år nu utan att höra något, säger Daniel Sjölin.