Så lämnar ännu en kvinna Svenska Akademien, ännu en av de yngre, en av dem som stod för förnyelse och transparens, ännu en av dem som inte är komprometterad av Akademiens gamla kultur, präglad av bland annat vänskapskorruption.

Akademien har under året som gått tvingats modernisera sig en aning: det är numera möjligt att lämna Akademien, man är mer öppen mot världen utanför, uttalar sig till och med lite för ofta om diskussioner som förts vid slutna möten, men förnyelsen har inte inneburit en föryngring av ledamöterna, tvärtom har medelåldern ökat.

Att Sara Danius nu lämnar Akademien ändrar vad jag kan se inte på något sätt behovet att omstöpa Akademien i grunden genom att exempelvis införa tidsbundna mandat eller flytta makten över Nobelpriset bort från de mest komprometterade ledamöterna.

Om jag var Nobelstiftelsen skulle jag inte känna mig trygg med Akademien som den ser ut i dag. De som ville ha förnyelse går, de som vägrade inse tidens krav sitter kvar.