– När vi står på toppen av vår förmåga, hur tar vi oss därifrån?
Citatet kommer, enligt historikern och författaren Peter Englund, från Kristina Lugn. I ett inlägg på instagram minns han sin forna kollega i Svenska Akademien:
”Allrakäraste Kristina, ingen annan ledamot kunde göra mig så glad, så upprymd, så konfunderad, så inspirerad, så road, så förbryllad, så upplyft, så varm i hjärtat.”
Akademiledamoten och författaren Per Wästberg beskriver Kristina Lugn som en av sina närmaste vänner, som någon han kommer att sakna oändligt.
– Vi växlade mejl bokstavligen varje dag i flera år. När jag inte hörde av henne nu på några dagar blev jag mycket orolig och kontaktade hennes dotter, som gick upp och fann henne död, säger Per Wästberg till TT.
”En stjärna har släckts”
Författaren och litteraturforskaren Horace Engdahl beskriver henne som en av de närmsta kamraterna i Akademien.
– Det är verkligen som att en stjärna har släckts. Hon gav en särskild sälta till Akademien som är oersättlig. Ingen kan vara Kristina Lugn, säger Engdahl.
Tidigare ledamoten Sara Stridsberg beskriver sin tidigare bänkkamrat i akademien som ett geni.
”Det är lite barnsligt, men det känns nu som om jag trodde att en poet och dramatiker och människa som Kristina Lugn var odödlig, att hon alltid skulle finnas, att hennes gestalt var lika evig som hennes dikt. I Svenska Akademien var hon min bänkkamrat och det var lite som att komma hem att träffa henne, hon hade en blick på människan och litteraturen som var både skarp och förlåtande och helt otämjd.
Hennes dikter klingar ofta i mig, tack vare henne vet jag att en människa måste skaffa sig ett hjärta som tål både kärlek och katastrofer och att livet är ett sorgearbete. Jag tycker inte om ordet geni, men kanske är Kristina det enda geni som jag har stött på”, skriver hon till SVT Nyheter.
Hyllar insatsen för litteraturen
Per Wästberg och Kristina Lugn brukade äta scones och dricka te regelbundet. Han säger till TT att han kommer att minnas hennes skämtsamhet, galghumor, ordskapande – och hennes stora insats för litteraturen.
– Hon var ett snille på drift och på vift. Sådär planlöst irrande i språket och i verkligheten. Jag kommer att minnas att jag frågade henne varje torsdagsmöte vad som har inträffat, vilken katastrof hon varit med om. Hon hade blivit rånad på en bro i Gamla stan, tappat sin nyckel, fastnat i en hiss. Hon var så disträ och glömde saker och ting. Men hon klarade sig ändå på något sätt. Hon var som ett otröstligt barn som ryckte upp sig och samlade ihop ett stycke verklighet som blev hennes egendom, säger Per Wästberg.
Även Horace Engdahl lyfter fram hennes arbete som poet och dramatiker.
– Hon har betytt mycket inte minst för teatern och för att göra det möjligt att kunna skildra kvinnor på andra sätt. Hon kommer ha en säker plats i den svenska litteraturen, säger han.