Invandringen har tagit stor plats i både i medier och politik de senaste åren – ofta kopplat till diskussionen om segregation, gängkriminalitet och arbetslöshet.  

I essäboken Saknad skriver statsvetarna Katarina Barrling och Cecilia Garme att ”invandringen har förändrat Sverige i grunden”, men att känslan den förändringen fört med sig har saknats i debatten: att många människor upplever en saknad. 

Svensk melankoli och fransk ilska 

I boken drar man paralleller med internationella rörelser som Gula västarna i Frankrike och Trumpsupportrarna i USA, men menar att den svenska känslan är mer lågmäld.  

Dessutom krockar den med Sveriges traditionellt sett progressiva självbild, att vi är ett modernt och öppet land, vilket gör det svårt för många att prata om, menar Garme och Barrling. 

– Jag tror att det som gör Sverige unikt är självbilden. Att vi tycker vi är öppna, toleranta och välkomnar människor från andra sidor om jorden. Vi har inga problem med det, säger Katarina Barrling.  

– Sedan upptäcker man att samhället förändrats och så känner man ändå saknad och då blir det en kognitiv dissonans, säger Katarina Barrling. 

Synen på invandring inte en värderingsfråga

Barrling och Garme menar att synen på invandring i första hand inte är en värderingsfråga, utan snarare en fråga om perspektiv och geografi.  Om var man befinner sig när man betraktar samhällsförändringen. Vissa städer och platser i Sverige förändrats mycket av de senaste decenniernas invandring, medan andra inte påverkats nämnvärt.  

Även om debatten de senaste åren präglats av frågor om invandring och integration, så har den inte bejakat känslorna – och särskilt då den känsla av saknad och hemlöshet som ett förändrat samhälle kan leda till.   

– Det finns olika status i olika känslor, vissa är fina och vissa är fula. Och i den kultur som vi har i Sverige som är väldigt modernitetsbejakande så är känslor som blickar bakåt inte några fina känslor, säger Cecilia Garme, vilket gör saknaden svår att prata om utan att verka bakåtsträvande. 

– Det är lågstatuskänslor, säger Katarina Barrling. 

Svensk kultur

Boken blandar på essäns vis intervjuer, forskning och egna perspektiv i en idédiskussion om den svenska självbilden och svensk kultur.  

Författarna menar att just kulturfrågor har avfärdats som oviktiga i Sverige, men att de har en självklar plats när det kommer till känslan av saknad: att förr tog alla i hand, hade sett samma barnprogram och pratade samma språk.  

En saknad som de menar är något annat än både nostalgi och främlingsfientlighet, som är en vanlig kritik mot de som vill prata om vilka känslor invandring kan väcka.  

– Främlingsfientlighet syftar till en relation mellan människor. Saknaden är ju en relation till något som fanns tidigare, säger Cecilia Garme. 

- Det kan vara människorna, språket, det kan vara stämningen eller hur det såg ut.