– Det är en generationsfråga. Mina mor- och farföräldrars generation var nomadiserade. Min föräldrageneration hade en helt annan historia, där man skulle gömma det faktum att man var same och inte hävda sig över huvud taget och allt skulle försvenskas. Sedan kommer min generation, som har bildat en motståndsrörelse, säger artisten, skådespelaren och aktivisten Maxida Märak.

Stolhet över identiteten

Vi pratar om den samiska filmvågen. Under Göteborgs filmfestival har filmen Sameblod premiär, och den har redan rönt stor internationell uppmärksamhet. Festivalen har ett fokus på Sápmi, och den konstnärlige ledaren Jonas Holmberg har kallat den samiska filmen ”hetare än någonsin”.

– Jag tror att i dagens samhälle, där vi mixas med så många kulturer, så blir det enklare för folk att vara stolta över sitt ursprung, säger Maxida Märak.

Represenation och exotifiering

På invigningsfesten serveras renklämma och på festivalen visas nio samiska långfilmer och fem kortfilmer. Dessutom hålls ett seminarium på temat koloniala stereotyper och samisk representation, där en av utgångspunkterna är SVT:s tv-serie Midnattssol.

Tv-serien väckte debatt när den kom, bland annat för att kväner och samer sades porträtteras på ett nedvärderande respektive exotifierande vis. Maxida Märak, som spelar en roll i serien, har svårt att förstå den senare kritiken.

– Man får inte vara rädd för den del av Sápmi som är helt olik den svenska delen. Vi har också en kultur som handlar om det övernaturliga, sånt vi inte kan förklara. Ibland snuddar man mellan två världar, och det existerar i vår kultur. Det är ingenting att skämmas för, säger hon.

Nytt filminstitut

Sedan tre år tillbaka finns ett internationellt samiskt filminstitut, finansierat av Norge. Samiska filmskapare har i dag lättare att få pengar till sina projekt, efter att tidigare ha upplevt ett ointresse från de nationella filminstituten. Det berättar Katja Gauriloff, som är finsksamisk regissör.

– Jag tror inte att de är så intresserade av samiska ämnen. De tror att samer bara vill prata om renar. Men det kan vara så mycket mer, säger Katja Gauriloff.

Ansvar att skildra sitt folk

Katja Gauriloff är aktuell med en delvis animerad dokumentärfilm om en samisk siare: Kaisas enchanted forrest. Genom sin mormorsmor berättar hon historien om skoltsamerna i Finland, som tvingades i diaspora och förlorade språk, land, och försörjningsmöjligheter när Ryssland annekterade nordöstra Finland under andra världskriget.

– Det är svårt för mig att göra samisk film. Du gör inte bara film för dig själv, du gör film för ditt folk. Och därför har du ett stort ansvar, säger hon.

Bearbetar trauman

Katja Gauriloff delar Maxida Märaks bild av att ett generationsskifte syns i kulturen.

– Gamla människor vill glömma, och att dra upp gamla minnen av trauman kan vara svårt. Men jag tror att det måste göras för att vi ska förstå oss själva bättre. Om vår föräldrageneration kunde prata om sina trauman, som har gått i arv till oss, skulle vi kunna läka. Att skapa film är ett sätt att göra det på, säger Katja Gauriloff.

Sápmi som norm

Och även om samernas nutidshistoria innehåller mycket svärta, dit skallmätningar och förlusten av land och språk hör, är det viktigt att också blicka framåt, menar Maxida Märak.

– Det är känslosamt och det är viktigt. Men jag hoppas att man kommer till den punkten där det görs mer lättsam film också. Där Sápmi kan vara normen. Där vi kan fokusera på de feta, coola bitarna.

– Vyerna där är fantastiska. Man skulle kunna göra hur mycket asfeta grejer som helst. Scooters... Du kan göra värsta, vad heter de där dåliga bilfilmerna?

Gone in 60 seconds?

– Gone in 60 seconds in Sápmi. Den vill jag se, säger Maxida Märak.