Tävlingar i musik har långa anor. Men det var bara flöjt, lyra och sång som gällde, i de Pythiska spelen under Antiken. En del vinnare känner vi fortfarande till. Som Midas från Akragas som vann i flöjtspel år 490 f Kr. Eller den lilla flickan Hedea som vann barntävlingen i lyra i Aten 500 år senare. De stora tävlingarna i musik och idrott var ett sammanhållande kitt för hela medelhavsområdet under flera hundra år och under tävlingsperioden rådde vapenvila.

Men även den romerska kejsaren ville gärna vara med och sjunga. År 67 eKr tog kejsar Nero hem över ett tusen förstapriser från de grekiska tävlingarna. Det sägs att han hade med sig enorma summor till mutor till domarna och även soldater som stoppade folk från att lämna platsen, där kejsaren kunde sjunga och spela i timmar.

Bidragen skulle vara uppbyggliga

I Wales samlades på 1100-talet barder och poeter från hela landet för en tävling som kallades Eisteddfod, äjstethvudd. Den bästa barden fick sitta på en särskild stol vid furstens bord. Tävlingarna har fortsatt och har blivit en viktig del av wales kulturella identitet.

Även i Tyskland kämpade sångare mot varandra. Mästersång hade en lång tradition bland hantverkare i tyska städer. I Wagners opera ”Mästersångarna i Nürnberg” tävlar skomakare mot bagare och skräddare på 1500-talet.

Bidragen i Mästersångtävlingarna skulle vara uppbyggliga för samhället och spegla de goda borgerliga tyska värderingarna. Fyra domarna noterade alla fel som gjordes  mot den detaljerade regelbokens godkända rytmer, rim och ämnen. Den sångare som gjorde minst fel vann och den som gjorde alltför många fel fick ett straff.

Till skillnad från dagens Eurovision var man i mästersångtävlingarna väldigt noga med att det ytliga inte skulle ta över. Domarna satt gömda bakom ett skynke.