Kazuo Ishiguro, född år 1954, flyttade till England från Japan som femåring tillsammans med sin familj. Universitetsstudier i engelska och filosofi följde.

LÄS MER: Det här är Kazuo Ishiguro

Ishiguro är en prisad romanförfattare och har tidigare vunnit brittiska Man Booker-priset, men han är även verksam som manusförfattare och novellist – och nu alltså även Nobelpristagare i litteratur år 2017.

– Han är lite grann som en blandning mellan Jane Austens sedekomedier och Franz Kafkas absurdism. Blandar man det här lite grann – inte mycket – har man Ishiguro i ett nötskal, säger Sara Danius till Kulturnyheterna.

– Men när jag nu har sagt det så måste jag också säga att Ishiguro är en författare som skriver med stor integritet. Han tittar inte åt sidan utan har utvecklat ett eget estetiskt universum som samtidigt förnyar sig från bok till bok. Och det gör han med hjälp av genremässiga experiment.

LÄS MER: Kazuo Ishiguro: ”En ära som tar andan ur mig”

”Ett mästerverk”

Sara Danius beskriver Ishiguros roman ”Återstoden av Dagen” som en av sina favoriter. En bok som år 1993 filmatiserades av regissören James Ivory med bland andra Emma Thompson och Anthony Hopkins i rollerna.

– Jag tycker mycket om den senaste boken ”The buried gigant” (Begravd jätte) från 2015 – den är fantastisk. Den har ett mycket rörande slut, kan jag avslöja. Men jag tycker även mycket om ”The remains of the day” (Återstoden av dagen), den mest välkända boken som kom år 1989 och som blev en storartad film.

– Den är ett mästerverk skulle jag säga – men som inte alls söker sådana effekter. Det är en bok med en tillbakahållen, mycket diskret och med en väldigt precis stil – det finns ingen dramatik i stilen alls utan allt händer mellan raderna.

Hur skulle du beskriva de teman hans författarskap rör sig inom?

– För att uttrycka det så enkelt som möjligt så kretsar det i hög grad kring förhållandet mellan nuet och det förflutna. Och det förflutna kan vara den stora historien, det kan vara något på det djupare planet. Men till syvende och sist är det att historien och individens förflutna hänger samman.