Huvudpersonen i Blodsleken är den karismatiske Nicolas Fiorillo – en tonåring som inte skyr några medel för att nå sitt mål: att leda en egen fraktion inom camorran.

Och enligt Roberto Saviano, på besök under Bokmässan i Göteborg, vet de unga killar som växer upp i Neapel egentligen bara en sak med säkerhet: deras liv kommer att bli kort och det gäller att ta det man vill ha – utan några som helst spärrar.

–  Boken handlar inte om ett vanligt ungdomsgäng – det här är en grupp personer som tar den kriminella makten. Och det handlar inte om att de begår stölder eller småbrott – de blir mafiosi. De här killarnas mål är att roffa åt sig det de vill ha – med en enda vetskap: snart är deras liv över, berättar han för Kulturnyheterna.

Metafor för unga utan hopp

Men enligt Roberto Saviano handlar Blodsleken inte bara om ett gäng unga i Neapel – utan om alla de ungdomar som växer upp i en tröstlös miljö utan något framtidshopp.

– När jag berättar om de här ungdomarna i Neapel är det en metafor för en hel generation som finns i förorter i Europa, Sydamerika och i Sydafrika. I dag upplever en ung kille som är född i Paris förorter, utanför Johannesburg eller i en svensk förort, att det inte räcker med att ha talang och arbete för att förändra sitt liv. 

Efter att den italienske författarens reportagebok Gomorra 2006 slog ned som en bomb lever han med en dödsdom från camorran och har polisbeskydd dygnet runt. Och i dag säger Roberto Saviano att ångrar att han någonsin skrev boken.

– Det är inget modigt svar, men det är ärligt. Det värsta är att jag har blivit en måltavla i mitt eget land. Hälften av italienarna avskyr mig och säger att jag har förstört bilden av Italien. Och det är en stor tyngd att bära, säger han till Kulturnyheterna.