Konceptet ”Drag queen story hour” där dragshow-artister läser böcker för små barn på landets förskolor och bibliotek har rört upp starka känslor. Sverigedemokraterna i Kalmar menar att det bör stoppas helt och bibliotek har fått ta emot hot och hat efter att de haft sagoläsande dragshow-artister på besök. Kulturminister Parisa Liljestrand (M) skriver i ett uttalande att hon ser allvarligt på hoten och lyfter också vikten av armlängds avstånd:
”Principen om armlängds avstånd är en helt central styråra för regeringens kulturpolitik. Det är glasklart både i regeringsförklaringen och i Tidöavtalet. Jag tycker inte att politiker vare sig på nationell eller lokal nivå ska styra över innehållet i kulturutbudet, exempelvis sagostunder.”, skriver hon.
Menar att kulturministern skämmer ut sig
– Det var där kulturministern totalt misslyckades. Hade det bara varit att fördöma och se allvaret i att bibliotekspersonal får ta emot hot så hade jag helt kunnat ställa mig bakom kulturministern, men det märks väldigt tydligt både i hennes uttalande och ställningstagande i den här frågan att hon inte har någon koll på vad det är för event det rör sig om, säger Jonathan Sager (SD), ledamot kommunfullmäktige Kalmar, och tillägger:
– Jag ser inte det här som en tillrättavisning från kulturministern. Jag ser det här som ett tecken på att kulturministern skämmer bort sig väldigt grovt.
(Jonathan Sager avser att säga att kulturministern ”skämmer ut sig väldigt grovt”. Reds. anm.)
”Direkt perversa material”
Du menar alltså att principen om armlängds avstånd mellan politik och kultur alltså inte bör gälla i detta fall?
– Armlängds avstånd från kulturen slutar absolut gälla när direkt perversa material inte hålls på armlängds avstånd från barn, säger Jonathan Sager.
Finns det andra situationer när principen om armlängds avstånd inte är applicerbar enligt dig?
– Ett liknande exempel skulle vara om till exempel NMR eller Nordfront hade velat hålla någon form av barnsagostund på biblioteket. Det skulle de absolut inte ha någon rätt till, vi ska ju inte låta två-åringar utsättas för varken stötande sexualiserande material eller grovt nazistiskt material, säger Jonathan Sager.
