Men lyckan blev kortvarig. I sin romandebut skildrar Andrev Walden med stor dos humor en uppväxt med ständiga flyttar och många dysfunktionella relationer. Sju pappor totalt fick han uppleva, alla trasiga på sitt sätt -  “växtmagikern”, “konstnären”,” tjuven”, “prästen” och så vidare.  

Det var en jobbig period, men Andrev Walden är noga med att understryka att han inte ville skriva en hämndroman. 

– Jag ville inte skriva en mörk bok. Jag ville skriva en ljus bok där mörkret sipprar in. Att i någon mån ha varit lite nöjd med att jag haft en så litterär uppväxt. Men det är klart att den emellanåt var tung att vistas i som barn. 

Självbiografisk roman

Boken är skriven ur ett barns perspektiv och bygger på verkliga händelser i Andrev Waldens liv så som han minns det.  

– Det är nästan ett arkeologiskt arbete att gräva upp sin barndom. Du får ta hjälp av dina syskon och vänner.

Som vuxen och med egna barn, försöker han bryta förbannelsen som alltid funnits där i släkten. 

– Min mamma växte upp utan sin pappa och min pappa växte upp utan sin pappa. Han var 72 år när jag hittade hans pappa åt honom. Så jag och min bror enades när vi fick barn om att vi måste bryta de här mönstren.