Tydligen utbrast Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri ”Neeej” direkt efter att det stod klart att Bob Dylan får årets Nobelpris i litteratur.

Andra tog i sedvanlig ordning till Twitter för att uttrycka sin frustration.

Skotska författaren Irvine Welsh skrev bland annat: ”Jag är ett Dylan-fan, men det här är ett ogenomtänkt nostalgipris vridet ur senila och gaggiga hippies härskna prostator”.

Oisín Cantwell, journalist på Aftonbladet, riktade sig direkt mot Akademien:

”Jävla populister. Dylan är ju musiker, inte författare. Nästa år får väl E-Type priset.”

Andres Lokko hade hoppats på en annan amerikan och skrev även han på Twitter:

”Fånigt. Egentligen inte oförtjänt på något vis, men fånigt. Samt på bekostnad av Philip Roth.”

”Borde gått till en författare”

Moses Kilolo, redaktör på litteraturmagasinet Jalada i Kenya är även han besviken över årets mottagare.

– De flesta jag pratat med hittills uppvisar en kollektiv besvikelse. Det är en överraskning att han ens var en kandidat till priset. Och trots att Dylan är en fantastiskt musiker, känner jag att vi borde erkänna de arbeten som författare gör och skilja mellan det och musiker. Det är en skillnad – även om båda kan anses vara poesi, säger han till Kulturnyheterna.

Fel poet vann

Hanna Himo, svensk-syrisk poet från Stockholm, förstår varför Akademien valde som de gjorde, men hon hade personligen valt en annan poet.

– Det är lite kontroversiellt, men har man valt en poet ska man välja en djupare poesi än den lättsamma som ligger till grund för Dylans musik, även om den haft ett politiskt syfte. Om jag fick välja skulle jag välja Adonis. När det gäller poesin har Adonis varit en legend och pionjär, och från början utvecklat sina egna sätt inom det språkliga området.

”Extremt märkligt”

Per Svensson, även han kulturjournalist på Sydsvenskan, tycker att akademien spottar den amerikanska litteraturen i ansiktet när de väljer Bob Dylan.

– Det är extremt märkligt, för att inte säga skandalöst. Man har en lista på tunga och publika författarskap som Joyce Carol Oates, Philip Roth, Don Delillo som förbises nu. Bob Dylan är en av vår tids framstående artister, inte en av vår tids främsta författare, säger Per Svensson och fortsätter:

– Man reducerar den amerikanska litteraturen till att bara vara populärkultur. Det är en otroligt olycklig sammansmältning av populism och omvänd elitism. Det är en ”Trumpifiering”.

”Fungerar inte utan musik”

Sara Danius framhåller att den sjungna litteraturen har funnits med ända sedan Homeros och Sapfo. Dylan är en utveckling av den formen av det skrivna ordet. Det håller dock Per Svensson inte med om.

– Man kan inte dra den parallellen, det är bara tramsigt. Det ligger ett par tusen år av utveckling emellan. Bob Dylan fungerar inte utan hans musik och röst. I princip är det en annan konstform han har gjort. Det här är som att man belönar ett synopsis till en dansföreställning.

Hur tror du att valet av mottagare påverkar Nobelpriset?

– Jag tror inte alls att det är bra för Nobelpriset. Det finns så många sätt att belöna det populära, det belönas i princip av sig själv. Om man ska se det här valet som en vilja att gå bortom litteraturen tror jag att det är ett misstag. Litteraturen behöver det här priset, säger Per Svensson.

Amerikanska kollegan är positiv

Någon som inte verkar sura över valet av mottagare är Joyce Carol Oates som var något av en favorit inför årets Nobelpris. På Twitter är det fullt med användare som skriver till Oates och beklagar sig för att hon inte fick priset. Själv skriver hon.

”Har blivit frågad om Nobelpriset till Dylan: inspirerande och originellt val. Hans gripande musik och lyrik har alltid känts, i den djupaste mening 'litterär'.”