– Lyckliga dokumentärer, som man blir glad av att se, är ovanliga. Oftast handlar de om en svår verklighet, medan man lämnar Searching for Sugar Man med en härlig känsla, säger han.
SVT träffade Johar Bendjelloul och filmexperter Roger Wilson i Hagaparken för ett eftersnack om Oscarsvinnaren, som direktsändes på webben. Se hela samtalet här ovan i efterhand.
Trots att Searching for Sugar man var förhandsfavorit var det overkligt att se Malik Bendjelloul ta emot Oscarstatyetten bland alla Hollywood-kändisar, säger hans bror Johar.
– Det var en overklighetskänsla att se honom där på galan, det kändes som att det var någon form av trickfilm. Ja jag saknar ord faktiskt! säger Johar.
De har inte hunnit prata än men haft en hel del sms-kontakt, säger han.
– Han utstöter olika jubelvrål. VI VANN! skrev han med versaler direkt efter prisutdelningen.
Roger Wilson, varför vann Sugar Man?
– Det är en väldigt bra film och en väldigt bra berättad historia. Sedan tror jag det hemliga vapnet helt enkelt är att den är något så ovanligt som en lycklig dokumentär. En feel-good-dokumentär som man blir glad av att se, säger Roger Wilson.
– Det spelar nog också in lite att den handlar om underhållningsindustrin precis som de som sitter i juryn. De skulle säkert också vilja att någon ringde upp dem en dag och sa att de var stora stjärnor någon annanstans i världen och att deras filmkarriär som de trodde var över har blivit kult.
Är det lättare för en film som handlar om underhållningsindustrin än för exempelvis en politisk film?
– Det borde inte vara så, men det är något i känslan med Searching for Sugar Man som är svårt att stå emot, att man känner sig helt härlig efter att man har sett den. Det tror jag funkar när så många dokumentärer är så problemorienterade och ganska tunga, säger Roger Wilson.
Johar, hur mycket har ni i familjen varit inblandade?
– Inblandade är att ta i, det är i högsta grad Maliks egen film. Men jag har sett den i massor av olika versioner och diskuterat fram och tillbaka. Den har varit ett samtalsämne i nästan fem år i familjen.
Sixto Rodriguez som filmen handlar om har genom åren återkommit och till exempel gjort en liten comeback i Australien. Hur har Malik resonerat kring det?
– Jag tror han betraktar det som en icke-fråga. Man gör tusentals val när man gör en dokumentär och jag tror ingen vill se en 200 timmar lång film som är det fullständiga dokumentet över vad Rodriguez har haft för sig. Det finns flera andra delar av hans liv som inte heller är med i filmen.
En dokumentärfilm kan aldrig bli helt sann, påpekar Roger Wilson.
– Alla dokumentärer är mer eller mindre lögnaktiga.
– Det är klart att man känner sig lite lurad när man får reda på den där luckan i filmen. Att det fattades en ganska stor bit. Men man kan trösta sig lite med att det kanske ändå var samma historia, fast berättad då. Att det var ungefär samma känsla i Australien som när han var i Sydafrika, säger Roger Wilson.
”Ryktet om Australien är överdrivet”
– Jag kan då flika in – eftersom väldigt få journalister bekymrat sig om att ta reda på hur det var i Australien – att ryktet om hans enorma status där är något överdrivet, för att uttrycka det milt, säger Johar Bendjelloul.
Johar berättar också att hans bror verkligen slitit med den här filmen och levt under knappa omständigheter väldigt länge.
– Han har haft ett tålamod och en övertygelse som verkligen är extrema.
Hur lyckades han till slut övertyga dem som först inte ville satsa på filmen?
– Det kom loss ordentligt när han fick kontakt med den brittiske producenten Simon Chinn. Då fick den internationella proportioner som den kanske inte fått om den varit renodlat svensk, säger Johar.
Just nu vet nog inte Malik själv exakt vad han ska göra den närmaste framtiden, tror han.
– Han väger pengarna och upplevelsen av att få jobba i Hollywood mot att få göra det han verkligen vill. Men det skulle inte förvåna om han sticker iväg ett halvår och reser med ryggsäck för att försöka hitta någon ny historia.