Utvecklarna Larian Studios har väckt liv i en slumrande spelsserie baserad på det anrika bordsrollspelet Dungeons & Dragons, och de har gjort det med bravur. Där andra rollspel i tv-spelsformat ofta gömmer spelsystemet så har Larian istället lyft upp det på bordet, ropat in spelledaren och lagt fram tärningarna. Det finns inte ett spår av nervositet över att hantera den skatt som ursprunget är, utan med stort självförtroende och lugn dukar de upp ett lekfullt äventyr.

Det börjar enkelt: en simpel – men livsavgörande – uppgift som snart luckras upp i mängder av trådar att greppa efter. Trådar som låter dig väva äventyret efter eget huvud, utforma din egen historia som ackompanjeras av spelledarens röst. Allt i den vida världen bjuder in till lek, det är otroligt fantasieggande och gränslöst kreativt. Vägarna du vandrar är många och sätten du tar dig an dem än fler. Att det går att upptäcka den rika världen tillsammans med ett par kompisar gör äventyret ännu roligare, framförallt eftersom det tar oväntade vändningar beroende på era personligheter.

Men friheten och djupet kommer med ett pris. En brant inlärningskurva för den som inte har ett förflutet vid rollspelsbordet. Spelet är belamrat med tärningar, siffror, stats och finstilt. Det är snudd på omöjligt att ge sig in utan förkunskaper. Spelet kräver allt ditt fokus, risken att tappa timmar av dialog där du vägt dina svar på guldvåg eller inventerat väskorna är stor, en missad save och du får snällt göra om.

Komplexiteten gifter sig inte alltid med de brutalt ärliga tärningarna som kan omkullkasta din uttänkta strategi i de långsamma striderna – att överrumplas av slumpen, av att allt är möjligt kan kännas frustrerande – samtidigt som det är precis som det ska vara. Oförlåtande, men också belönande när tärningen rullar åt ditt håll.

Och det är lite uppfriskande i att ”Baldur's Gate 3” vågar vara stringent och svårtillgängligt i en tid då spel helst vill vara för alla, på alla sätt.