Hitman 3 är ett valtajmat spel för konspirationsteoriernas guldålder. I en tid när allt fler verkar förlora greppet om verkligheten inför teorier om Qanon, pizzagate eller ”Finland existerar inte” kittlar Hitman foliehattsnerven och låter spelaren infiltrera de hemliga sällskap som ”egentligen” styr världen.

Och förstås mörda dem på kreativa sätt.

Men manuset är välskrivet. Ofta med relevant samhällskritik, som mot gigantiska mediekonglomerat eller experimentella biotech-baroner. Deras ondska må vara lite serietidningsaktig men dialogen är ofta välskriven och trovärdigt invävd i själva spelupplevelsen. 

Hitman 3 påstås avsluta en 20 år lång spelserie med många spinoff-produkter. Exempelvis två usla filmatiseringar som ingen minns.

Visst, kanske är detta Hitmans sista kontrakt. Den danska utvecklaren IO interactive spås snart gå vidare med ett nytt James Bond-spel. Det är lite synd, då Hitman varit som en slags bizarro-twilling till 007. Spionthrillers i exklusiva miljöer, men med den okarismatiske Agent 47, en klonad lönnmördare utan känsla för moral som röjer upp bland världens elit. I det sista kapitlet går Agent 47 tillbaka till sina rötter och hamnar i krig med sin före detta uppdragsgivare.

Spelmässigt liknar och fungerar Hitman 3 i stort sett som sina föregångare. Vi smyger runt i stora men samtidigt tydligt isolerade sandlådor. Vackert iscensatta och proppfulla av potentiella mordvapen, förklädnader och offer.

Exempelvis en fest bland kungligheter i en skyskrapa i Dubai, en falsk begravning på en herrgård som tillhör familjen bakom ett medieimperium och en technoklubb i Berlin som liknar den enorma förlagan Berghain.

Mitt favorituppdrag är en regnig kinesiskt metropol där jag fått uppdraget att mörda två forskare som pysslar med monstruösa transhumanistiska experiment. 

Hitman-serien är också som en inverterad krigssimulator som Call of duty. Istället för att skjuta ansiktslösa fattiga människor i någon gudsförgäten del av världen vandrar Agent 47 runt i den privilegierade klassens mest privata rum och lära känna sina måltavlor på en intim nivå. Men Hitman 3 blir aldrig pretentiöst och behåller charmen och humorn från tidigare installationer. En värdig spik i kistan efter lång och trogen tjänst.