Ni no Kuni till Playstation 3 var ett oförglömligt samarbete mellan spelskaparna Level-5 och animationslegenderna Studio Ghibli. Med en bred katalog rollspelsklassiker och animerade mästerverk såsom Spirited Away i bagaget lyckades de tillsammans skapa en förtrollande berättelse med charmiga karaktärer, fantastisk visuell design, underhållande spelupplägg och ordvitsar i multum.
Uppföljaren Ni no Kuni 2: Revenant Kingdom har med andra ord väldigt mycket att leva upp till. Ribban har inte bara lagts fruktansvärt högt, det finns även ett litet orosmoln som förföljt spelet.
Studio Ghibli är den här gången tyvärr inte inblandade i utvecklingen och Level-5 försöker nu alltså på egen hand återuppväcka magin samtidigt som de arbetat för att uppföljaren ska kunna stå på egna ben.
Trots att samarbetet upphört har karaktärsdesignern Yoshiyuki Momose som tidigare jobbat på Studio Ghibli återvänt även den här gången. Den Ghibli-doftande grafikstilen lever på så sätt kvar och briljerar med sin närvaro. Karaktärer och platser känns som hämtade direkt ur en av deras många animerade filmer. Influenserna från Studio Ghibli tar inte slut där utan lyckas även smyga sig in i spelets berättande och teman med varierande framgång.
Vi får den här gången följa ett nytt gäng karaktärer med den aspirerande kungen Evan Pettiwhisker Tildrum i spetsen. Efter en statskupp i kungariket Ding Dong Dell stoppas Evans kröning och han tvingas att fly tillsammans med Roland, en ofrivillig besökare från en annan värld.
Vad som följer är ett äventyr där du får kämpa mot korrupta monarker och hjälpa olika grupper i hopp om att kunna bygga ett eget kungarike där alla kan leva lyckliga i alla sina dagar.
Berättelsen är precis som i föregångaren lagom ostig på ett underhållande vis. Den lyckas däremot aldrig riktigt fånga mig på samma sätt som det första spelet en gång gjorde. Den välskrivna och stundtals överspelade dialogen, humorn och de otroligt brittiska röstskådespelarna är fantastiska, men det är något som saknas. Ni no Kuni 2 slänger många koncept och idéer på dig som aldrig riktigt når hela vägen, vilket lämnar både karaktärer och berättande aningen underutvecklat. Den grundläggande premissen om att skapa ett världsomspännande kungarike skulle lätt skulle kunna röra sig till mer intressanta platser, men är istället mest en kuliss för spelets många nya system.
Det Pokémon-liknande monstersamlandet från Ni no Kuni har ersatts med ett mer traditionellt actionsystem där du tillsammans med två andra karaktärer slåss mot fiender i mindre arenor. Det är ett relativt simpelt men tillfredställande stridssystem som ger dig full kontroll över din karaktärs attacker och undanmanövrar.
Istället för monsterkompanjoner har du lyckligtvis så kallade Higgledies – små ”naturfenomen” med speciella magiska krafter som kan aktiveras på slagfältet. De är inte så spännande rent designmässigt men är snorgulliga och åtminstone en liten tröst för de som saknar att samla knasiga varelser.
Utöver det nya stridssystemet introducerar Ni no Kuni 2 även ett stort fokus på uppbyggnaden av ditt kungarike. Detta görs genom ett stadsbyggarläge där du måste hantera resurser och invånare för att utveckla nya föremål och uppgraderingar som kan hjälpa dig under ditt äventyr. Det finns även ett alternativt krigsläge som låter dig slåss mot andra arméer i ett lättsamt strategiupplägg. Även om dessa spelsystem är trevliga tillägg som tillför en hel del att göra så känns de precis som många andra delar av spelet lite för underutvecklade och enkla.
I slutänden lever Ni no Kuni 2 dessvärre i skuggan av sin egen föregångare. Det är inte i närheten av lika bra, men jag uppskattar ändå att Level-5 valde att inte trampa vatten och istället tog serien i en ny riktning den här gången. Även om resultatet inte var så fantastiskt som en hade kunnat hoppas.
Det är trots sina brister ett underhållande och mysigt japanskt rollspel som under sina allra bästa stunder utan tvekan kommer att dra på dina smilband.