Isak Wahlberg är komiker och arrangör av en ståuppklubb. Han valde att ställa in redan för två veckor sedan, eftersom det blir trångt i den lilla källarlokalen. Sedan dess har klubbar fått stänga och humorturnéer ställts in.

– Många är frilansare, och de är ju rökta. Alla pengar går ju på mellanöl för komikerna. Det finns inget i ladorna för någon, säger han.

Isak Wahlberg menar att komiker i regel är innovativa och att de kommer hitta nya sätt att nå ut med sin humor. Flera komiker har redan börjat med webb-tv, poddar och vloggar. Inte sällan handlar skämten om just coronaviruset.

Coronaskämt åldras snabbt

Isak Wahlberg menar att skämten nu också blir gamla snabbare än vanligt. Tidigare kunde ett meme cirkulera i flera veckor, men man kan nu se att skämten tydligt följer förloppet av coronakrisen.

– Alla följer samma sak så himla mycket, så man tröttar ut det så fort, säger han.

– Först var det bunkringsskämten, och sen var det toalettpappersskämten. Sen kom Tegnellskämten, säger Isak Wahlberg.

Humor som terapi

Joanna Doona är doktor i medie- och kommunikationsvetenskap och forskar på humor. Hon menar att humorn kan fungera som en verklighetsflykt, men att coronaskämten nu visar på motsatsen.

– Vi vill känna att vi är med någostans. Så snarare är funktionen att påminna oss om gruppens existens. Särskilt för oss som inte ser gruppen så mycket just nu, säger Joanna Doona.

Men det verkar trots allt som att tröskeln för vad man får skämta om är lägre just nu, till och med när det handlar om något så allvarligt som coronaviruset.

– Jag ser inte samma typ av förbannade reaktioner man kan se ibland när det gäller skämt om andra sjukdomar. Folk har kanske lite mer acceptans för att humor behövs i det här läget, säger Joanna Doona.