Serien Sthlm kretsar runt vanliga människor i olika situationer och med olika livsöden. Gemensamt för dem är att de på samma dag under morgonrusningen lyfter blicken och ser ett himlafenomen. Himlen mörknar och tre stora cirklar bildar ett mönster kring solen. Samma dag kommer även deras liv att förändras – på ett eller annat sätt.

Serien skiljer sig en del från tidigare Stockholmsskildringar som visats. De sex fristående historierna handlar om ganska ensamma och udda personligheter – fast ändå så är det väldigt vanliga.

Håkan Lindhé, som skrivit och regisserat serien, är inflyttad från Eskilstuna till Stockholm vill visa en annan sida av Stockholm som sällan kommer fram.

-Det finns en bild av Stockholm ute på landsbygden som jag inte tycker stämmer. Det som oftast visas upp i filmer är en Stureplansbild – att alla som bor i Stockholm är jobbiga, dryga och rika. Den stämmer ju inte och Stureplan är en sådan försvinnande liten del av Stockholm

-Det som är mest intressant att skriva om är människor och om hur människor funkar, menar Håkan Lindhé som tidigare har skrivit och regisserat serier som ”Norrmalmstorg”, ”Lokalreportern” och ”En fråga om liv och död”.

Sthlm är ensamt

Stockholm målas i serien upp som en ganska ensam plats att leva i och en av berättelserna handlar just om ensamhet och det är den som heter och handlar om Kerstin. Kerstin är en ganska osäker och ensam kvinna som genom en uteliggare hittar sig själv.

-Jag fick fundera ganska mycket just runt ensamheten. Vad det är och vad det är som gör att en människa blir ensam, förklarar Erika Höghede som spelar Kerstin.

-Som jag ser Kerstin så upplever hon sig själv inte som ensam och känner sig inte störd av ensamheten heller. Störningen uppkommer först tillsammans med andra och hur andra ser på henne, tillägger hon.

”Har fått mer förståelse”

Erik Johansson, som spelar Johan i serien, håller med om att Stockholm kan vara en ensam plats. Efter inspelningen av Sthlm säger Erik att han fått en annan förståelse för människorna i den stad som han bott i i hela sitt liv.

-När jag tidigare blivit förbannad över en sur busschaufför som inte låtit mig sms:a om ny biljett på bussen utan ute i regnet så tänker jag numera att den här personen kanske är en karaktär i Sthlm. En person som faktiskt har ett helvete privat. Jag tror att jag blivit mer tolerant och förstår människor bättre efter att jag sett serien i sin helhet.

Erik hade ingen erfarenhet av psykvården innan han fick rollen som Johan som är mental gisslan hos sin psyksjuka mor.

-Jag gjorde lite efterforskningar och jag har även en vän till en vän som är psyksikt sjuk. Jag läste även om psykreformen som skedde 1995 som gjorde att många människor hamnade på gatan.

Idén till just delen om Johan fick regissören och manusförfattaren Håkan Lindhé dels efter att en kvinna började ringa till honom och berätta att hon hade en filmidé som hon absolut ville att han skulle genomföra.

-Det var en överklassdam som ringde till mig och presenterade sig och berättade att hon hade en idé till ett filmprojekt. Efter ett tag så inser jag att det var något som inte stod rätt och att hon inte alls mådde bra. Nu handlar inte avsnittet om just henne men jag började fundera på hur hennes anhöriga hade det.

Som en röd tråd genom samtliga avsnitt går tanken om medmänsklighet. Utan andra människor så klarar vi oss inte. Sluten lämnas öppna och ger en eftersmak av både glädje, värme, sorg och en gnutta ångest.

Sthlm startar 28 april 20:30

Karolina Jonason