August Strindberg levde sina sista fyra år i en lägenhet på Drottninggatan i Stockholm. Efter hans död 1912 dröjde det fram till 1973 innan lägenheten rekonstruerades och öppnades som museum. Idag har besökare möjlighet att kliva in i författarens trerummare som den såg ut för drygt hundra år sedan.
– Att göra museum av någons bostad ger besökarna möjlighet att komma nära en person, ”tänk här har han sovit, här har han ätit och i den här sängen dog han”. Man får ett större engagemang när personens liv och levnadsmiljö blir tydligt. Som i Astrid Lindgrens hem, som nu har blivit museum, ser man hennes tofflor stå på golvet. Det är häftigt, säger Lina Gatte.
Går så fort att glömma
Hon tycker att det skulle vara bra om Zlatans hem blev museum, även om originalmöblerna inte finns kvar.
– Ja, det är viktigt att lyfta berättelserna från förorten, historierna som inte är nationalstatens narrativ. Det går så fort att glömma hur det var. Mycket av det som hände på 70-talet har vi redan glömt.
Ett Zlatanmuseum skulle kunna berätta under vilka omständigheter Zlatan växte upp. Om hans skolgång, vilka kompisar han hade, vilka förutsättningar han växte upp under, menar Lina Gatte.
– Kylskåpet i hemmet skulle berätta om hans knapra uppväxtförhållanden, som han berättade om i sin bok. Hur de sällan hade mat hemma och att det är därför Zlatan alltid har kylskåpet fullt som vuxen.
Inte bara en kuliss
Lägenhetsmuseer ger besökarna möjligheten att vandra omkring bland inredning och prylar. På många museer läggs föremålen inglasade i montrar, vilket skapar distans.
– För personmuseer är det bra att kunna återställa hemmet som det såg ut så att det inte bara blir en kuliss, som det har blivit av den tyska konstnären Albrecht Dürers hus i Nürnberg. Hemmet blev sönderbombat under kriget men hemmet är nu uppbyggt igen och uppbyggt till museum, men det känns inte autentiskt. Det blir för långt bort, säger Lina Gatte.
Vore till glädje för många
Hon tror att ett Zlatanmuseum skulle kunna vara till stor glädje för många, även de icke fotbollsfrälsta.
– Ett sådant här museum skulle många besökare kunna relatera till, men även för personer som inte delar erfarenheter med Zlatan. Det är en viktig berättelse om vår samtid och jag tror att även om man inte är intresserad av fotboll så skulle det vara intressant, rent sociokulturellt, säger Lina Gatte.