Ahlbom fick förfrågan på 80-talet, då hon jobbade som tv-producent i New York. 

– Det var ju jättespännande och jättekul. Och ett stort förtroende framför allt, säger Anneli Ahlbom.

Jurymedlemmarna har uppdraget på livstid och får ingen ersättning för sitt arbete. Ahlbom får mellan 50 och 70 filmer att se varje år, och det är ett tidskrävande projekt. Sällan hinner hon se alla. Något år avstod hon från att rösta då hon inte hade sett tillräckligt många filmer. 

Det är mycket hemlighetsmakeri kring Oscarsarbetet och filmerna skickas hem till jurymedlemmarna med stränga anvisningar. Skulle man sprida filmerna vidare så väntar böter och fängelsestraff. 

– Man törs ju aldrig låna ut en film. Det är knappt att man törs titta själv. Det känns väldigt hemligt, säger Anneli Ahlbom.

“Money talks” 

Som jurymedlem är det svårt att beta av det stora urvalet — och det är förstås de mest omtalade filmerna som man väljer att prioritera. 

Vissa av bolagen har inte råd att skicka ut sina filmer till alla. De hamnar då i skymundan. Filmerna med mest resurser kan i sin tur marknadsföra sig hårdare och har därför försprång. 

– Money talks, så är det ju, säger Anneli Ahlbom.

Hon har rekommenderat fem kandidater till priset för Bästa film och håller nu tummarna för att filmakademin väljer att prisa hennes favoriter.  

Ingen inbjudan till juryn 

Oscarsgalan har på senare år varit ett tillfälle för att manifestera sitt missnöje över filmindustrin, till exempel i samband med me too-rörelsen och “Oscars so white”-uppropet.  

Hur viktigt det än är, hoppas Anneli Ahlbom ändå på en protestfri gala med mycket glans.  

Hon har själv aldrig blivit bjuden till en Oscarsutdelning.  

– Däremot får man inbjudan till förfester och sånt, och det är ju lite kul. Men det är en lång väg till Hollywood. Jag nöjer mig med att sitta hemma och titta.