Efter höstens metoo-rörelse, där det svenska skådespelaruppropet #tystnadtagning följde, beslutade Svenska Filminstitutet att införa en obligatorisk utbildning i ”normkreativitet”, jämställdhet och arbetsmiljöfrågor. En endagsutbildning som efter genomförande skulle ge de deltagande filmbolagen ett så kallat ”green card”, ett måste för att få filmstöd.
Har väckt hård kritik
Men kritik har under den senaste veckan riktats mot de gröna korten, för att de riskerar att politisera Svenska Filminstitutets arbete. På längre sikt skulle de kunna innebära begränsningar av konstnärlig frihet och yttrandefriheten i filmbranschen, något som både Dagens Nyheters Helena Lindblad och Tvdags Hynek Pallas skrivit om.
Eva Hamilton, ordföranden för branschorganisationen Film & TV-producenterna, har i ett öppet brev varnat för åtgärden. Enligt henne skulle införandet av genuscertifiering riskera att ”öppna dörren” för framtida politisk styrning, vid exempelvis en annan regeringskonstellation.
– Filminstitutet vill väl. Men det gick lite fort i krisen efter metoo där man ville visa handlingskraft, säger Hamilton till Kulturnyheterna.
– Men en uppfostrande utbildning som ett villkor för att få filmstöd? Då är man, om man är ett statligt filminstitut, inne på vägar som kan bli ganska farliga.
Efter kritiken väljer Svenska Filminstitutet nu att förändra sin information kring deras ”green card”. Bland annat stryks ordet ”normkreativitet”.
– Vi har förtydligat eftersom det ledde tankarna helt fel. Vi avsåg från början att arbetet runt en filminspelning ska präglas av icke-diskriminering, och därför har vi förtydligat detta, säger Svenska filminstitutets vd Anna Serner till Kulturnyheterna.
Serner: ”Det är inte ett krav”
Förändringen innebär också att det är öppet för att annan kunskap om arbetsmiljö och jämställdhet kan räknas in, än just den av Svenska Filminstitutet ordnade endagsutbildningen.
– Det är inte ett krav att man måste gå utbildningen. Vi kommer också acceptera motsvarande utbildningar, eller uppvisad kunskap jämförbar med en annan utbildning, säger Anna Serner.
Vad skulle det kunna vara för utbildningar?
– Till exempel som film & tv-utbildningarna tillsammans med många branschaktörer nu kommer genomföra. Det finns också de som har arbetat med de här frågorna jättelänge och kan visa det. Då kommer vi inte kräva det.
Men det förändrade ordvalet och nedtonade kravet ändrar inte Eva Hamiltons syn på frågan.
– Det handlar inte om hur man rubricerar här. Det är själva principen om uppfostrande utbildningar som villkor för att få filmstöd, som jag vänder mig emot, säger hon.