I avsnittet Giftmordet i Norrtälje förekommer till exempel fyra ljudklipp från Expressen TV där en reporter sammanfattar fallet. Någon källa anges inte. Karin Olsson, kulturchef på Expressen, är kritisk till agerandet.

– Det är uppenbart att Svenska Mordhistorier har stora brister i sin kunskap om hur man får använda sig av text och ljud från andra medier. Man har ägnat sig åt ren stöld på ett flagrant sätt, och jag blir förvånad över att man inte har lärt sig mer, säger hon till Kulturnyheterna.

– Att man nu fortsätter, denna gång med ljudklipp, visar på en nonchalans som jag tycker är ganska beklaglig.

Karin Olsson understryker att medier får citera varandra i korthet, så länge man är tydlig med källan, men att detta är ett ”solklart brott mot hur medier förväntas agera”. Hon ser inte heller någon större skillnad på att plagiera text, som podden gjorde tidigare, och att som nu kopiera ljudfiler.

Sveriges Radio: ”Vi kommer följa hur vi citeras”

Att använda ljudklipp från andra medier är en gråzon: Så länge man är tydlig med källan, och använder kortare citat, kan det vara helt okej. Att använda längre klipp utan tillstånd, eller att inte uppge källan, kan däremot röra sig om upphovsrättsintrång. Svenska Mordhistorier gör olika från avsnitt till avsnitt, men i 17 fall uppges ingen källa överhuvudtaget.

I avsnittet Mordet i Långhyttan använder Svenska Mordhistorier sju ljudklipp från Sveriges Radios dokumentär om fallet. Podden har inte bett om tillstånd, men uppger i slutet P4 Dalarna som en av flera källor, även om man inte specificerar var ljudklippen i avsnittet kommer ifrån.

”Jag bedömer inte det som ett stort övertramp i det här fallet, men kommer att följa hur vi citeras framöver” skriver Päivi Hjärp, kanalchef för P4 Dalarna, i ett mejl till Kulturnyheterna.

Oetiskt mot anhöriga

I andra fall är det både omfattningen och källhänvisningen som skapar problem. Avsnittet Skyldig eller ej innehåller tre längre ljudklipp från SVT:s Veckans Brott, något som upprör programmets redaktör Lars Olof Lampers:

– Seriösa aktörer måste hålla sig till väldigt strikta regler om copyright och vi får ju betala dyra pengar för att använda andras material. Att bara sno material är ju rätt fräckt, säger han.

Svenska Mordhistorier har så vitt Lars Olof Lampers vet aldrig kontaktat Veckans Brott och programmet anges inte heller som källa. Klippen är dessutom alla längre än de 60 sekunder de normalt godkänner – det längsta är tre minuter.

Lars Olof Lampers ser också etiska problem med agerandet: Veckans Brotts intervjuar ofta brottsoffer, som riskerar att fara illa om man inte för en bra dialog. 

– Vi gör alltid etiska överväganden, till exempel kontaktar vi anhöriga. Men det följer ju inte med när någon annan tar materialet, säger han.

Beskedet: Lägger ner

Kulturnyheterna har sökt poddens skapare Sebastian Krantz i fyra veckors tid utan resultat. Under torsdagen, efter att denna granskning publicerats, får vi ett sms.

Där skriver Sebastian Krantz att han inte känt till att plagiat funnits kvar i podden, att det funnits allvarliga kunskapsbrister om journalistik inom projektet, och att han nu bestämt sig för att sluta göra podcasts.

”Jag har beslutat att helt upphöra att verka inom podcastbranschen, och känner en djup skam över att ha varit en del av ett så pass uppenbarligen misslyckat projekt”, skriver Sebastian Krantz.

Läs hela Sebastian Krantz kommentar här.