Sverige saknar nämligen ett juridiskt ramverk för detta och har inte heller haft någon officiell landssorg efter till exempel Per Albin Hansson, Olof Palme eller Anna Lindhs död. Inte heller efter tsunamikatastrofen, som tog 543 svenskars liv 2004, eller vid Estoniakatastrofen 1994 med över 852 döda. 

Detta menar Dick Harrison delvis beror på att Sverige haft fred i över 200 år. Utan krig och andra historiska trauman har behovet helt enkelt inte uppstått på samma sätt som i andra länder, menar han.  

– Då får man inte den här typen av nationalistiska kraftsamlingar, säger Dick Harrison.

Sverige sticker ut

Sverige är unikt i sammanhanget. Internationellt är officiell landssorg mer eller mindre en tradition, och det inte bara när statschefen avlider. Till exempel utlyste Spanien tre dagars landssorg efter bombattentatet mot ett fullsatt tåg i Madrid 2004, med över 190 döda. Det blev också tre dagars landssorg i Kenya efter massakern på 148 människor i huvudstaden Nairobi.

I Argentina utlyste regeringen tre dagars landssorg i samband med fotbollslegendaren Diego Maradonas död. Även Portugal utlyste en tre dagars landssorg i samband med den allvarliga skogsbranden i juni 2017, för att nämna några exempel.

En sak att sörja privat

Dick Harrison tycker att det är bra att Sverige inte har landssorg. 

– Det är en sak om man privat uttrycker sorg när en kung dör eller en statsminister skjuts. Men landssorg i officiell bemärkelse... Det är ett främmande begrepp i vårt samhälle. 

– Storbritannien har haft en mer traumatisk monarkisk historia och krig, fortsätter han.

– Våra samhällen, som oftast uppfattas som lika, har enorma skillnader. Landssorg efter drottningen död uppfattas inte som kontroversiellt där. Men i Sverige skulle samma kombination av sorg och rojalistisk yra vara svår att föreställa sig, säger Dick Harrisson.