– Det är ju en föreställning som är väldigt starkt emotionell. Vi dras med när ensemblen uttrycker en enorm vrede, sorg, upprördhet och smärta. Det är väldigt starka känslor, och det är det verkligen inget fel på. Men det kan vara, som jag uppfattar det, svårt att förstå exakt på vilket sätt man ska tala om de här känslorna med publiken, säger Pia Huss. 

Kan leda till ilska

Hon menar att det finns en risk att publiken kan känna sig dum.

– Det värsta som kan hända är om man i ett sammanhang inför någonting känner att: jag fattar inte, jag är nog dum. Nästa reaktion är då är ofta att man blir arg. Jag kan tänka mig att det är en orsak. Men sen finns det ju rasism. Det visar ju valet med all önskvärd tydlighet. Det är ju en förfärlig våg som går över hela Europa. De åsikterna måste ju komma upp till ytan så att vi kan samtala om dem, säger hon.

Pia Huss tror att all kultur som ger en bild som inte överensstämmer med extremistiska åsikter är upprörande.

– Det väcker ju naturligtvis starka känslor hos den lilla gruppen. Men jag tror ändå att de är en minoritet.

Imponerades av publiken

Hur reagerade publiken när du var och såg föreställningen?

– Jag blev imponerad av att man fick med sig ungdomarna på det sättet, eftersom jag uppfattade det som ganska spretigt och hade svårt att riktigt förstå och ta till mig helheten. Så jag blev imponerad av hur alla var med på noterna.

Pia Huss berättar om momentet när alla i publiken fick pennor som de uppmanades att skriva med. Pennor som vid andra föreställningstillfällen kastades på skådespelarna.

– Då säger man: skriv Husby. Och då säger någon: jag vill inte skriva Husby. Då säger någon från ensemblen: men skriv din ort. Sedan sitter alla lite frågande och skriver på gradängerna, för det skulle vi göra. Alla gör som de blir tillsagda eller ombedda. Men det kändes som att det fanns en liten oro hela tiden i publiken, någon slags kliig stämning därför att man inte visste: varför gör vi det här?

”Aldrig känt den stämningen tidigare”

Pia Huss har sett många uppsättningar hos Ung Scen Öst. En teaterscen hon anser är otroligt viktig och med hög kvalité på sina uppsättningar.

– Men jag har aldrig känt den här stämningen tidigare. Men det var absolut inga rasistiska uttalanden, eller att någon i ensemblen blev påhoppad när jag var och såg föreställningen. Men det var ju bara vid ett enda tillfälle.

”Kulturens uppgift att röra om”

– Jag tycker ju att kultur handlar om samtal. Det behöver inte vara enkla samtal, tvärtom. Det är ju kulturens uppgift att röra om och förbrylla oss på olika sätt. Men här kände jag att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra där. Jag kände att jag följer med på allt och det är mäktigt, säger hon och lägger till:

– Ensemblen står och ropar olika viktiga historiska årtal som handlar om tillfällen då människor blivit förtryckta, både inomlands och utomlands. Det handlar om att vi ska engagera oss för det. Men jag visste inte riktigt vilken ingång jag skulle ha. Plötsligt var allting bara över mig och jag visste inte vad som var fokus och tänkte: vad är det de vill berätta för mig och för oss?

Läs Pia Huss recension för teatersajten nummer.se här.