Snart har det gått 140 år sedan Henrik Ibsen skrev Ett dockhem, men mellan originalet och Ett dockhem 2 har bara 15 år förflutit. Hur bra funkar Stadsteaterns uppföljare?

– Ja, uppföljaren är en rafflande genre, som vi har vant oss vid i tv- och filmvärlden, där man gärna vill dra alla kommersiella växlar på ett framgångsartat recept. Ofta med ett eftersatt konstnärligt resultat. Det kan vi väl säga även om det här dramat. Lucas Hnath är ingen Henrik Ibsen! Visst kan han skriva rapp och rolig dialog, och visst har han läst av samtidens alternativa förslag på möjliga kvinno- och mansroller, men Ett dockhem 2 är mest ett tjatigt redovisande kammarspel strösslat med klyschor från dagens modernpsykologiska vokabulär, en värld där man ”betraktar sin känsla” istället för att känna den och så vidare.

Vad är det då vi ser?

– Det pågår ett maktspel på scenens schackrutiga golv. I det här överdimensionerade och skandinaviskt avskalade hemmet möter vi fyra roller/spelare som har allt att vinna och förlora på sina egna och motspelarnas drag. Nora har, efter att hon gick ut genom den jättelika dörren, gjort autofiktion av sin och Helmers historia. Och det är, som vi vet, en lika riskabel som framgångsrik genre. Ett akut ärende för henne till det forna hemmet där hon träffar barnjungfrun Anne-Marie, Helmer och dottern Emmy, som hon övergett i tidig ålder.

Som upplagt för gräl låter det som?

– Visst, här finns utrymme för både hårda förebråelser och intriger. Och skådespelarna gör verkligen vad de kan av det här dramamaterialet, som är så frispråkigt att undertexterna tycks som upptejpade i fonden (vi serveras allt och slipper tänka själva). Marie Göranzon spelar med regnbågens alla upptänkliga nyanser, Helena Bergström har en rutinerad tajming både i komik och desperation, Matilda Ragnerstam och Philip Zandén behandlar sina mindre färgstarka roller med pregnans. En och annan tankeställare tar vi med oss från teatern – men något världsdramatiskt ögonblick är det definitivt inte fråga om.

Ett dockhem 2 hade premiär på Kulturhuset Stadsteatern den 21 september