– 1979 är ett brytningsår. Man går från den tunga industrialismen som går åt pipan i Storbritannien. Också inkomsterna från de forna kolonierna har försvunnit. Samtidigt är det året då Margret Thatcher kommer till makten och då nyliberalismen och frihandeln tar fart, säger filmskaparen Göran Hugo Olsson till Kulturnyheterna.

”Känslan var uppgivenhet”

I dokumentären England 79 beskriver Göran Hugo Olsson ett Storbritannien präglat av strejker, arbetslöshet och nationalism – och likheterna med dagens England är flera, menar han.

Vad är det för tid du beskriver i filmen?

– Jag tror att känslan 1979 var en uppgivenhet, man kände att samhället hade gått i baklås. Det hade varit en enorm ekonomisk tillväxt, men efter oljekrisen 1973 hade det börjat gå utför. Och när jobben försvann kom rasismen.

Skivan illustrerar en brytpunkt

Varför valde du att använda The Clash och skivan London Calling som en röd tråd i filmen?

– Albumet London Calling symboliserar också en brytpunkt, punken har ebbat ut och det görs försök att ta in andra referenser i musiken. Det blir mer mainstream. The Clash gör ett album som slår i amerika.

– Jag tror inte jag hade varit intresserad av att göra en film om hur skivan London Calling spelades in. Jag använder den som en referensyta för att illustrera den tiden, och för att göra kopplingar till dagens England.

Brexit är ett tema

Vilka kopplingar ser du mellan 1979 års Storbritannien och vad som händer där i dag?

– Filmen handlar ju också om Brexit och likheterna med vad som hände för 40 år sedan. Med främlingsfientlighet som utnyttjas av politiker för att vinna makt i val, säger Göran Hugo Olsson.

Se hela dokumentären här.