På den Amerikanska hiphop-scenen 1994 regerar A Tribe Called Quest, De La Soul, Tupac, Cypress Hill, Warren G, Wu-Tang Clan och Notorius B.I.G. med flera.

I Sverige den våren satt Ny demokrati fortfarande i riksdagen och det var bara ett par år sedan Lasermannen satt skräck i landet med sina attentat mot mörkhyade.

Rappade på svenska

Så vreds plötsligt öronen mot Stockholmsförorten Alby i Botkyrka där något ljöd som ingen hade hört tidigare: The Latin Kings som med sin debutskiva ”Välkommen till förorten” skriver svensk historia när de rappar på svenska – mot rasism och fascism och för kärlek.

– Egentligen ville vi bara ha kul. Vi ville göra låtar som våra kompisar här kunde känna igen sig i. Vi hade inga tankar på att bli framgångsrika för det trodde vi aldrig skulle kunna hända, säger gruppens frontman Douglas León, alias Dogge Doggelito, till Kulturnyheterna.

Författaren och musikjournalisten Karolina Ramqvist var bara 17 år när skivan kom. Hon minns den dubbelhet hon kände inför ”Välkommen till förorten”.

Förorten i ett socialt sammanhang

– Jag minns att jag var kluven. Rent musikaliskt var det inget som var genialt. Texterna var ganska töntiga, med barnvisor och så. Men de hade lyckats rama in förorten, säger hon och fortsätter.

– De lyfte fram den och satte den i ett kulturellt och socialt sammanhang. Det var spännande, tyckte jag redan då.

The Latin Kings lyfte upp en hiphopkultur som fanns i Sverige, men som fram till dess inte haft någon plats i offentligheten.

Kulturnyheternas programledare Kim Veerabuthroo Nordberg kommer i höst ut med en bok om Dogge Doggelito. På honom gjorde skivan ett stort intryck.

Vit musikscen 1994

– För mig var det personligen en mycket viktig skiva när den kom 1994. Den svenska musikscenen var väldigt vit då – Roxette, Rednex, E-Type. Och så brakade The Latin Kings in i det där och samplade Emil i Lönneberga-signaturen och gjorde anspråk på svenskheten.

Han berättar att om man läser recensionerna som kom då går det att urskilja två spår som finns i många av texterna.

– För det första att det fanns en väldigt stark längtan efter något äkta. Orden autenticitet, äkthet och verklighet är återkommande i flera recensioner. Och det är lite roligt för det är som att de lyssnat med bara ett halvt öra. De orden passar ju inte för att beskriva låtar som till exempel ”Fint Väder” och ”Salsakungen”.

Saknades ett språk

Det andra som är utmärkande i hur The Latin Kings beskrevs på kultursidorna, menar Kim Veerabuthroo Nordberg, är att det saknades ett språk för att beskriva ett mångkulturellt samhälle.

– Det var rubriker som De rappar om hur det är att vara svartskallar och i någon recension så kallades de invandrarslynglar, säger han. Så där fanns en väldigt tydlig uppdelning i ett vi och i ett dom.

Hyllningskonserten till The Latin Kings äger rum på Hamburger Börs i Stockholm på söndag.