Högstadiet och gymnasieskolan är en aldrig sinande källa av god tv. Beverly Hills blev i början av nittiotalet stilbildande. Inte minst vad gäller porträtt av privilegierade vita, unga amerikaner. The O.C. från 2003 och Gossip girl från 2007, som utspelar sig i den amerikanska överklassen på USA:s väst- respektive östkust, fick förlängt med en handfull nya säsonger. Även om ingen av dem kom upp i Beverly Hills svindlade tio.
Sexuell frigörelse
Kännetecknande för amerikanska tonårsserier har traditionellt varit de mer eller mindre sedelärande elementen. I Mitt så kallade liv (1994), Dawsons creek (1998) och Friday night lights (2006) lönar det sig till exempel att vara företagsam, kysk och duktig i skolan. Samtidigt måste framgångsrik tv för unga vara mer än eskapism och uppfostran. Det förstod Beverly Hills och den kunskapen har gått i arv. Det ska vara trovärdigt. Och i trovärdigheten ingår för en tonåring inte bara skola, idrott och kyssar. I Storbritannien bröt serien SKINS ny mark 2007 med sexuell frustration och experimentlusta. Här spelar skolan en biroll, droger flödar och språkbruket är smutsigt och hygienen likaså. Det blev succé.
På 00-talet började även psykisk ohälsa ta större plats i ungdomsserier. För depressioner, ångestattacker, missbruk och ätstörningar tillhör naturligtvis
också den tonåriga verkligheten. På senare tid märks det tydligt. Förutom reboot-febern med Beverly Hills (som även inkluderar 80-talets Heathers och upplivandet av de gamla seriefigurerna Sabrina och Acke – eller Riverdale) har mycket handlat om svårmod. I Netflix uppmärksammade Tretton skäl varför från 2017, baserad på boken med samma namn av Jay Asher, försöker tonårskillen Clay Jensen förstå varför hans vän Hannah tog livet av sig. Och i nyligen avslutade Euphoria på HBO med superstjärnan Zendaya i huvudrollen skildras narkotikamissbruk, sexmissbruk, bipolaritet och depression i explicita scener.
2010-talets ungdomsserier ställer också krav på flerdimensionella karaktärer. 90-talets värstingar och pluggisar håller inte längre. Norska SKAM (2015) byggde berättandet kring en figur i taget och speglade tonåringen mot en grupp. Gruppen spretar i sexualitet, bakgrund, tro och drivkrafter. Så som verkligheten ser ut. Seriens succé blev också ett kvitto på att handlingen inte måste utspela sig i USA för att en tv-serie ska bli internationellt gångbar. Efter SKAM har strömningsjättarna satsat på tonårsinnehåll från bland annat Spanien (Elitskolan 2018), Italien (Baby 2018) och Jordanien (Jinn 2019).
Nedan tipsar Kulturnyheterna om sina bästa ungdomsserier:
Friday night lights (NBC 2006):
FNL om livet i lilla Dillon, Texas, håller fortfarande. Handlingen kretsar kring ortens fotbollslag men lämnar inte publiken torr med ”jocks” och cheerleaders, utan bereder även plats för diskussion om klasstillhörighet och rasism.
Euphoria (HBO 2019):
En innerlig och nästan fysiskt smärtsam berättelse efter israelisk förlaga om att vara ung, fånge i sig själv och i händerna på vuxenvärlden som ibland kan vara så grym. Lyckligtvis har serien fått klartecken för en uppföljande säsong.
Sex education (Netflix 2019):
Ett svindlande vackert walesiskt landskap är kuliss för denna serie som med stor brittisk humor tar sig an det tonårigaste av allt: sex.
Veronica Mars (UPN 2004):
Likt en noirversion av Kittyböckerna utspelar sig denna pärla i den kaliforniska överklassen vars mörka hemligheter står i bjärt kontrast till palmprunkande boulevarder.