Under processen har allmänheten kunnat skicka in synpunkter till Statens fastighetsverk om de fem konstverk som tävlat om att upprättas på minnesplatsen. Några av synpunkterna som skickats in från anhöriga har varit kritiska. Mest för att namnen på de döda i ursprungsförslaget skulle vara utspridda och placerade på marken. En synpunkt som juryn nu har tagit hänsyn till i det slutgiltiga förslaget.
En annan kritik har varit att det har tagit för lång tid. Nu beräknas minnesplatsen stå färdig sommaren 2018 – nästan fjorton år efter tsunamin i Thailand.
– Det är mycket olyckligt att det har tagit så lång tid. Det var väl olyckliga politiska beslut som ledde till att man inte ville röra det här, säger Krister Jansson, anhörig.
”Det finns anhöriga som inte har en aning”
Rolf Cidvall förlorade sin dotter i flodvågskatastrofen. Han är kritisk till att Statens fastighetsverk och Statens konstråd, som drivit frågan om monumentet, inte har informerat anhöriga i tillräckligt stor utsträckning.
– En sak jag tycker är lite konstig är att av de fem, sexhundra som avled, har man bara varit i kontakt med ett hundratal personer och informerat om det här. Hade vi inte varit lite på hugget så hade vi inte snappat upp det, säger han.
Rolf Cidvall och hans fru informerade själva den bortgångna dotterns man om monumentet.
– Det var vi som informerade honom. Jag är helt övertygad om att det finns anhöriga som inte har en aning om att det här händer. Det är mycket sorgligt, säger han.
Om monumentet med vågorna i marken har Rolf Cidvall ingen definitiv uppfattning ännu, säger han.
– Vi ska åka dit och titta. Vi hoppas på att det blir bra. Med förslagen med namn på marken skulle det kunna bli som att kliva på gravstenar. Det hade inte känts bra.
Viktigt att namnen är samlade
Åsa Liedholm, mamma till två barn som dog i flodvågskatastrofen, var kritisk till att det ursprungliga förslaget för Gravitational Ripples men säger att hon är glad att de har ändrat så att namnen sitter tillsammans och inte kommer placeras på marken.
– Vi förlorade ju två barn, det känns viktigt att de ska vara samlade, och att alla namn är samlade. Det känns lite symboliskt att det här hände alla de här människorna, det var så många som drabbades tillsammans, och att man får minnas dem samlade, säger Åsa Liedholm.
Även hon är kritisk till hur lång tid det har tagit.
– Det känns jättebra att det kommer att bli av, men att det tagit så lång tid är ju konstigt. Jag tycker att det borde ha kunnat bli tidigare. Jag har ingen förståelse för att det kan ta så lång tid, säger Åsa Liedholm.
Vad betyder det att det finns en minnesplats för de anhöriga?
– På ett sätt så betyder det ju ingenting för de är lika borta ändå, å andra sidan är det också fint att de får bli ihågkomna. I vårt fall var de ju så små, det finns ju inte så mycket de blir ihågkomna för. Jag tycker att det är fint.
Sökte anhöriga genom Facebook
Anders Bodin, specialist på kulturarv vid Statens fastighetsverk, är ordförande i juryn som beslutade om monumentet. Han säger att SVF framförallt har jobbat mot en Facebookgrupp med anhöriga för att underrätta om processen.
– I juryn har vi också haft två anhöriga. Båda är aktiva i ett nätverk som heter Vi som finns. Det är den ena ingången. Den andra är att vi har bjudit in till utställningen vi hade på Thielska galleriet där anhöriga kunde lämna synpunkter om förslagen, säger han.
Hur bjöd ni in de anhöriga?
– Det var nog också framförallt genom det nätverket. Vi har försökt göra vad vi kan för att nå så många som möjligt.
Hade ni kunnat göra mer?
– Det är alltid möjligt.
Är det här i första hand ett konstnärligt, fristående verk eller ett verk som är till för de anhöriga?
– Det är en minnesplats för de anhöriga. Det konstnärliga är ett medel, det har inget egenvärde. Det är min åsikt.