Frågor ska besvaras om hur brotten ser ut, vilka motiv som ligger bakom, hur marknaden för fornfynd ser ut, hur brotten upptäcks och hur ofta de leder till åtal.
Känt är att fornminnesbrott är vanligast bland Gotlands vikingalämningar. Länsantikvarien Majvor Östergren känner till plundringar sedan 1970-talet.
– Vissa fornlämningar här plundras gång på gång, som Vikers i Lärbro och Glammunds i Akebäck, säger hon.
Svårt att upptäcka
Stölderna tros oftast begås nattetid i nyplöjd åkermark. Plogfårorna gör det svårt för markägaren att upptäcka spår, och den uppluckrade jorden förenklar plundrarnas jobb.
Både Riksantikvarieämbetet och länsmuseer har förteckningar och kartor över fornlämningar. Utöver karta och spade tros plundrarna även använda sig av metallsökare, vilket har varit förbjudet på Gotland sedan 1985. Majvor Östergren minns två rättsfall från sent 1980-tal respektive tidigt 1990-tal. I det förra dömdes en britt och en tysk, i det senare två tyskar till ett par månaders fängelse vardera.
Ulf Bogren, chef för Gotlands kriminalunderrättelsetjänst, säger att polisen agerar när de får indikationer på fornminnesbrott men att det i hög grad är upp till markägarna att iaktta eventuella spår. Brotten är svåra att bevisa, att ta brottslingar på bar gärning nästan omöjligt.
Enkät
Anna-Greta Eriksson, försteantikvarie på Riksantikvarieämbetet, anser att det vilar ett moraliskt ansvar hos den som köper gods att se till att det inte kommer från en fornlämning. Både hon och Majvor Östergren vittnar om misstänkta föremål till försäljning på vanliga säljsajter på internet.
– Man säljer bronssmycken, ringar och stenyxor, säger Anna-Greta Eriksson.
Brå saknar statistik över hur många brott mot lagen om kulturminnen som avgjorts i rätten, men sedan 1970-talet tros det handla om ett fyrtiotal. Den aktuella rapporten ska kasta ljus över hur ofta fornminneslämningar plundras. En enkät har skickats till landets länsstyrelser, länsmuseer, hembygdsförbund, arkeologiska undersökare och till Skogsstyrelsen. Resultatet ska presenteras i februari.
TT
Fakta: Fornfynd
- Fornfynd är föremål som saknar ägare och som hittas i eller vid en fast fornlämning, eller på andra ställen men som kan antas vara minst 100 år gamla.
- Det är enligt lagen om kulturminnen (KML) förbjudet att ta med sig föremål från fornlämningar.
- Föremål som påträffas i mark som inte utgör en fornlämning tillfaller upphittaren.
- Upphittaren är dock skyldig att erbjuda staten att lösa in fornfyndet mot betalning, så kallat hembud, om föremålet helt eller delvis är av guld, silver, koppar eller brons, eller om fyndet består av två eller fler föremål som tros ha lagts ner tillsammans.