Det finns olika sorters kärlek. Eller i alla fall olika sorters äktenskap. Det får Bathsheba Everdene (Carey Mulligan) lära sig under livets gång i danska Thomas Vinterbergs filmatisering av Thomas Hardys klassiska roman i viktorianska England.

När Bathsheba oväntat ärver en stor bondgård är hon övertygad om två saker: att hon ska klara sig själv och att hon aldrig kommer att gifta sig. Hon är för självständig och oberoende för den saken och detta har hon slagit fast vid redan vid tidig, föräldralös ålder. Vid sin sida har hon Gabriel Oak (Matthias Schoenaerts), en pålitlig, snäll och stadig fåraherde som troget hjälper hennes bondgård att gå från eftersatt till den mest blomstrande farmen i hela Dorset.

Hon har inte ont om uppvaktare. Den förmögne men något träige grannen William Boldwood (Michael Sheen) erbjuder henne trygghet, rikedom och trohet medan ungtuppen Sergeant Troy står för lusten och passionen. Hon väljer, överraskande, passionen men inser snabbt sitt misstag när allt som finns kvar när den initiala förälskelsen lagt sig är tomhet.

”Far from the madding crowd” har släktskap i både Jane Austens och Emily Brontës verk. Här finns de Austen-lika observationerna kring äktenskapets olika skepnader – en trygg allians, en stormande passion och den trägna, djupgående kärleken som ramas in av vänskap. Och här finns Brontës jordiga, leriga, vindpinade naturskildringar som blir en vacker fond åt Bathshebas liv.

Öppningsscenen visar Bathsheba som ligger raklång på sin häst medan den travar genom en vacker skogsglänta, krönt av höstliga löv. Det är som om hon är ett med den vilda men samtidigt tämjda naturkraften och det är mycket vackert.

Carey Mulligan är utmärkt i rollen som den starka men samtidigt fullt mänskliga Bathsheba vars frihetstänk kommer i konflikt med känslorna. Precis som de ju ofta gör. Och hon har en fin motspelare i nederländske Schoenaerts vars lågmälda men mer påtagliga närvaro växer i samma takt som Bathsheba inser vilken självklar och viktig plats han har – och har haft – i hennes liv.