Bulletins uppgång och fall bevisar i varje fall en sak:
Det går inte att göra något kvalitetsmässigt jämförbart med New York Times, som var den målsättning Bulletin förelade sig, för åtta miljoner kronor, vilket var dess startkapital. New York Times har en årsbudget runt 15 miljarder kronor. Dagens Nyheter, för att ta ner jämförelsen till den ankdammspublicistik som var så djupt föraktad i bulletinretoriken, kostar runt 1,5 miljard kronor om året att framställa.
Bulletin kom till världen i ett dammoln av systemkritik. Man skulle göra något annat och bättre än den existerande svenska journalistiken. Man skulle göra ”evidensbaserad” journalistik, till skillnad från den vanliga journalistiken som ”driver agendor”. Man skulle noga skilja på åsikt och fakta – eller som man sade med den publicistiska uppblåsthetens märkliga dragning till engelska floskler, på ”news and views”. Den latenta kritiken i detta lyder alltså att gängse journalistik istället låter åsikterna styra presentationen av fakta.
Det är det stolta systemkritiska banéret – och förvisso de många framstående journalister man lyckats värva under det – som gjort att denna lilla webbtidning fått så omfattande uppmärksamhet.
Så vad händer med systemkritiken, när ”Sveriges nya dagstidning av internationell klass” faller till marken i ett tragikomiskt kaos? Är detta en pajasartad sorti även för tesen att journalistik delvis formas av föreställningarna som är förhärskande på redaktionerna?
Jag tror inte det. Jag hoppas inte det.
Jag tycker man ska försöka skilja på galenskap och goda intentioner i berättelsen om Bulletin.
Till galenskapen hör att benchmarka sig mot New York Times, och inbillningen att kvalitativ journalistik kan produceras väsentligt billigare bara man har den rätta inställningen. Uber-revolutionen har ägt rum även i medieindustrin, till exempel influencerbranschen, där en enda individs själsliv kan skapa en lika stor publik som en tv-kanal med alla sina anställda och dyra apparater. Men nyhetsjournalistik är arbetskraftsintensiv.
Till de goda intentionerna hör att praktiskt undersöka om det går att bygga en nyhetsjournalistik som är bättre på att upptäcka sina egna outtalade utgångspunkter (utan att bara hamna på några andra outtalade utgångspunkter).
Jag tror det händer hela tiden, att olika föreställningar om samhället styr presentationen av fakta i journalistiken. Och en kritisk diskussion om detta behöver alltid föras. Den förs, det är min erfarenhet, hyfsat livligt inom redaktionerna men den behöver också föras i offentligheten.
När jag var tonåring på 1970-talet fördes den från vänster. Nu på 2020-talet förs den från höger.
Bulletin var en ansats till radikalisering: man ville bygga en ny värld utanför det gamla systemet.
Hör den ansatsen till galenskapen eller till de goda intentionerna? Det är den riktigt intressanta frågan efter Bulletin.