Vanessa Redgrave föddes in i teatervärlden. Dotter till de framstående brittiska skådespelarna. Michael Redgrave och Rachel Kempson.

Hon gifte sig först med regissören Tony Richardson. Sedan skådespelaren Franco Nero. Hennes döttrar är skådespelare, hennes son är också inom filmen, bland annat har han agerat producent till den dokumentär festivalen visar.

Sea Sorrow handlar om flyktingkrisen. Om de syrier som flyr krig bara för att fastna i europeiska läger, eller ännu värre dö på haven.

Engagerade sig i politiken

Vanessa Redgrave har tidigare medverkat i ett flertal filmer och vann en Oscar för sin roll i Julia.

– Jag tycker att det är en fantastisk ära, jag uppskattar det väldigt mycket, säger hon om det Lifetime achievment award hon tilldelats av Stockholm filmfestival.

Men Redgrave har också alltid varit en politisk varelse. Två gånger har hon kandiderat till det brittiska parlamentet som medlem av Workers revolutionary party (Revolutionära arbetarpartiet).

– När jag var tretton eller fjorton år hörde jag på radion – i sin helhet – en dramatisering FN:s mänskliga rättigheter, det inspirerade mig, säger hon.

Vill inte prata politik

Det finns de som tror att hennes framgångsrika karriär hade varit än mer framgångsrik om inte politiken lagt krokben. Men det håller hon inte med om.

– Jag har ju haft en väldigt bra karriär, tycker du inte det?

Jo.

– Då så.

Hon vill inte heller prata om Metoo-kampanjen utan avslutar intervjun när frågan kommer på tal.