– Man har ju vetat hur gammal han är, men det här kommer ändå som en chock. Vi har umgåtts i så många år. Min fru har hus på Ekerö och ibland har han kommit ut hit mitt i vintern i sin jättestora pälsmössa. Oj, vad jag kommer sakna det, säger Jan Lööf som bland annat delade förlag med Hellsing under 70-talet.

Lennart Hellsings betydelse för den svenska barnlitteraturen kan inte nog understrykas, säger han.

– Han var helt enastående. Tillsammans med Astrid Lindgren öppnade han dörren till den moderna barnboken i slutet av 40-talet. Deras betydelse saknar motstycke.

Georg Riedel: Han verkade odödlig

– Det är sorgligt, men jag var kanske inte helt oförberedd. Han har levt ett långt innehållsrikt liv. Han kändes som en person som var odödlig, men det är ingen av oss tyvärr, säger musikern, kompositören och vännen Georg Riedel efter beskedet.

Georg Riedel lärde känna Lennart Hellsing genom hans fru, skådespelaren Yvonne Lombard, när han jobbade som musiker på Stadsteatern på 70-talet.

– Vi umgicks mest privat på somrarna på Fårö. Första gången jag träffade honom gjorde han ett starkt intryck. Han var underbar, sedan umgicks vi alla dessa år.

Riedel komponerade bland annat musiken till Lennart Hellsings ”Bananskiva” och boken ”Trollringen”.

– På ett sätt är det väldigt lätt att tonsätta hans dikter – det finns en inneboende rytm och språket är oftast halsbrytande – samtidigt får man se upp så att alla låtar inte blir likadana.

Festens mittpunkt

Riedel berättar att han och Hellsing ofta satt i långa samtal med varandra.

– Han såg på tillvaron på ett väldigt överraskande sätt, säger Georg Riedel och berättar om den gång de suttit utanför huset på Fårö.

– Jag sa att jag trodde jag kommit in i en 50-årskris.

”Vadå”, invänder Lennart Hellsing, ”jag trodde hela livet var en kris”.

– Då kan man inte säga så mycket mer.

Var tar du med dig av honom?

– Jag minns honom mest som person. Han dök alltid upp på festerna och kunde vara väldigt tystlåten, eller så kunde han brista ut i högsång. Och han blev på något vis alltid centrum på en fest, utan att faktiskt göra så mycket. Men framför allt tar jag med mig de långa samtal jag haft med honom på sommarkvällar.

Gunilla Bergström om Hellsing

Författaren Gunilla Bergström var även hon med på träffarna på Fårö tillsammans med Riedel och Hellsing. Bergström, som skapat karaktären Alfons Åberg, var förlagskollega med Lennart Hellsing.

– Jag upplevde honom som en mild, nästan blyg person. Men han tog igenom sin sprallighet genom sitt diktande.

För henne är det en karaktär som särskilt sticker ut bland Hellsings verk.

– För mig är Lennart Krakel Spektakel, och det har jag levt med sen 50-talet. Den sortens fräcka och modiga visor fanns inte tidigare för barn.

– Han sa någon gång att pedagogiska barnböcker det gillade han inte, men goda berättelser är alltid pedagogiska, det tyckte jag var underbart att få höra, säger Gunilla Bergström.

”Gjorde en hel del farliga grejer”

Likt Georg Riedel minns Jan Lööf den 21 år äldre kollegan som en person i festens mitt, en färgstark skämtare.

– Han gjorde en hel del farliga grejer. Jag minns en bokmässa i gamla DDR då han mirakulöst lyckades lämna folkmassan, tog sig igenom säkerhetsavspärrningarna för att börja mingla med kulturministern och andra DDR-tjänstemän. Vi andra stod bara och gapade.

– En annan gång hade han råkat klä sig i en ytterrock som var på pricken lik den tjeckoslovakiska säkerhetspolisens. Då snappade han upp polisens interna hälsningstecken så att han lyckades passera en annan avspärring. Lennart gillade sådana saker, man var alltid på spänn när han befann sig i offentliga sammanhang.