Regeringens hållning i frågan om att slå ihop Medelhavsmuseet, Östasiatiska museet och Etnografiska museet har väckt debatt, såväl i Museisverige som inom politiken.
Alliansen har kritiserat regeringen för att helt lämna över beslutet åt Världskulturmuseernas ledning. Tillsammans har de borgerliga partierna fått igenom ett tillkännagivande i kulturutskottet där man uppmanar till att regeringen ”bör bejaka varje museums särart utifrån dess samlingar”.
– Hanteringen av Världskulturmuseerna är under all kritik, sade Olof Lavesson i sitt replikskifte med kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) under dagens debatt i riksdagens kammare.
Han kritiserade Bah Kuhnke för att ducka för hur Världskulturmuseerna ska organiseras framöver.
– Är inte samlingars särart och integritet en politisk fråga? Är inte ekonomin och dess konsekvenser en politisk fråga?
Upp till myndigheten
Alice Bah Kuhnke svarade att Statens museer för världskultur länge dragits med dålig ekonomi och att regeringen gett ledningen i uppdrag att ta fram förslag till lösningar på problemet, men att det är upp till myndigheten själv att avgöra vilket alternativ som är bäst lämpat.
– Statens museer för världskultur behöver en större finansiering för att utveckla sin verksamhet och för att kunna utveckla det uppdrag man har.
”Staten har ett ansvar”
Olof Lavesson betonade att han har stort förtroende för expertisen och kompetensen inom Världskulturmuseerna, men att regeringen ändå behöver ta ansvar för museernas framtid.
– Det är regeringen som styr riket och våra myndigheter har att agera på regeringens direktiv. Det är regeringen och kulturministern som gett myndigheten i uppdrag att utreda både ekonomi och inriktning.
– Jag tycker förvisso inte heller att politiskt förtroende valda ska peka ut exakt under vilket tak som verksamhet ska bedrivas. Men när det gäller inriktning, ramar och strategier har staten som huvudman baske mig ett ansvar, sade Olof Lavesson.
Svaret från Alice Bah Kuhnke stod fast.
– Om man har lyssnat till Statens museer för världskultur och hela vår fantastiska museisektor så är det en sak de frågar efter: mer resurser. Bättre resurser att bedriva deras viktiga uppdrag. Det är min prioritering.
– Det är inte vi politiker som säger vad de ska samla eller hur de ska samla. Det ska de som kan: experterna, professionen, de som brinner för och värnar vårt kulturarv göra.
Riksdagen röstar om kulturarvspropositionen i morgon, 31 maj.