– Den här boken är ett nedstigande i ett Europa som håller på att falla samman, en dröm om ett Europa som håller på att krossas.

I romanen skildras tre människoöden: Marina från Balkan som är på drift genom Europa, med sin sons välmående som enda drivkraft, författaren Elsiie som har förlorat sin dotter, den demokratiivrande soldaten Sandlund har lämnat sin dotter hemma för att kriga för fred. Det är föräldraskapet som förenar karaktärerna. Romanen handlar om vad som händer inom de här människorna när Europa faller.

Elisabeth Hjorth, som jobbar som lärare på Biskops-Arnös författarutbildning, säger att hon inte försöker att utbilda sina läsare utan att bara visa dem hur mörkt det verkligen är.

Inte för att upplysa

– Som författare jobbar jag inte med att upplysa, jag jobbar med att förflytta läsaren genom språket. Vi kommer inte längre förrän vi inser hur det verkligen är. Det är därför den här boken är skriven så svart som den är.

Elisabeth Hjorth vill bryta ner tron på att allt innanför Sveriges gränser är frid och fröjd, och hur man bearbetar sanningen när den slås i ansiktet på oss.

”Ingenstans där vi kan andas ut”

– Det finns ingenstans där vi kan andas ut. Vi tänker att vi tillhör de goda och det har visat sig att vi inte gör det, och det visar sig gång på gång. Det är så bisarrt att vi kan driva demokratiprojekt samtidigt som vi har en myndighet som jobbar åt ett helt annat håll. Hur ska vi hantera den här dubbelheten?

För Elisabeth Hjorth är botemedlet mot främlingsfobi väldigt enkelt.

– Det handlar om att kunna se att det där barnet kunde ha varit mitt.