– Jag visste inte om det. Det var när du ringde. Men det är alltid lika chockartat och man är aldrig beredd. Fast jag är inte förvånad, man har ju sett på killen att han inte sett så frisk ut, säger Lindgren som inte hade pratat med Freddie Wadling på över tio år.

– Vi hade inget otalt. Det bara blev så. Jag drog mig ur Fläskkvartetten 2006 och han drog till Göteborg, säger Lindgren.

En naturkraft med ett otroligt register

Jonas Lindgren var en grundarna till kvartetten. Han och de övriga medlemmarna träffades på Musikhögskolan på 80-talet och innan kvartetten träffade Freddie Wadling spelade de klassisk stråkmusik. Sen kom cellisten Sebastian Öberg in och så dök Wadling upp, vilket förändrade allt.

– Han kunde göra allt. Han var som en naturkraft, med ett otroligt register. En timing som en jazzsångare och hela rocktrycket. Och han tog ner balladerna så att man satt uppe i fejset med honom, säger violinisten Jonas Lindgren som minns sin bortgångne musikkollega som en rolig, varm och fin kille.

Vad har han betytt för Fläskkvartetten?

– Han har betytt allt. Han var den perfekta sångaren för oss, trots att han kom från helt oskolat håll. Han var intuitiv något otroligt, alltså. Som en ”human sampler”, som härmade, fast gjorde det till sitt eget hela tiden och så hade han en citatsprängd lyrik – och han kunde komma undan med vad som helst, säger Lindgren.

Var aldrig utanför bandet

Men ryktet om att han inte skulle ha varit en fullvärdig medlem i bandet stämmer inte menar Lindgren.

– Man kunde läsa i tidningarna att han hade sagt ”jag var aldrig med i Fläskkvartetten”, men det stämde inte. Klart att han var med. Men han ville väl göra en grej av att han var utanför, trots att han var kungen. För det var han. Vi turnerade tillsammans i femton års tid och vi har gjort allt tillsammans. Han var ju Fläskkvartettens ansikte utåt och vi backade honom i allt, säger Lindgren.