SVT:s Margit Silberstein och Tommy Möller, professor i statsvetenskap, har tillsammans skrivit boken  ”En marsch mot avgrunden”.

Boken handlar om de 489 dagarna från förlustvalet 2010 till valet av Stefan Löfven som partiordförande den 27 januari 2012 – dagar fyllda av stridigheter, intriger, personangrepp och skandaler inom det socialdemokratiska partiet.

Trodde det var ett skämt

När valberedningen föreslog Håkan Juholt som ny partiledare efter Mona Sahlin trodde många var ett skämt.

Håkan Juholt var visserligen en erfaren försvarspolitiker och populär riksdagsledamot men han hade aldrig varit i närheten av uppdrag på den politiska toppnivån.

– Jag trodde inte heller på det när jag hörde det här på redaktionen dagen innan valberedningen skulle meddela sitt beslut, säger Margit Silberstein, som i egenskap av inrikespolitisk kommentator på SVT:s Aktuellt följde händelsförloppet under året som de flesta socialdemokrater säkert helst vill glömma.

Ett namn återkommer

Ett namn återkommer hela tiden i boken: Pär Nuder, före detta finansminister och en av Göran Perssons närmaste medarbetare.

– Nuder var något slags grå eminens i bakgrunden som drog i trådar. Jag har pratat med väldigt många människor och det är den bilden man får, säger Margit Silberstein.

– Han klev inte av. Han var där och fjärrstyrde.

Under hösten 2010 var nästan alla inom partiet övertygade om att Pär Nuder skulle bli den nye partiledaren men i början av 2011 tackar han nej.

Valberedningen hamnar i tidspress. En ny partiledare ska utses på kongressen den 25 mars. Samtidigt genomförs en tidsödande process med samråd, där partimedlemmarna ska diskutera sig fram till en ”kravprofil” för den nya partiledaren – utan att komma med förslag på personer.

Saknar omdöme

Enligt boken reagerar valberedningens ordförande Berit Andnor negativt när hon hör Håkan Juholts namn för första gången som tänkbar ny partiledare.

– Nej, inte han. Han saknar totalt omdöme, ska hon ha sagt.

Men ändå blir Håkan Juholt till sist föreslagen av valberedningen. Det förklaras i boken med Nuders roll.

– Det var många som varnade Andnor för Juholt men Nuder hade ett väldigt stort inflytande över valberedningen.  Berit Andnor lyssnade mycket på honom, säger Margit Silberstein.

”En kupp”

Enligt boken talar allt för att det är Pär Nuder som övertalar Håkan Juholt att tacka ja till att bli partiledare.

Vid omröstningen i valberedningen, bara några dagar innan förslaget till ny partildare presenteras, får Thomas Östros tre röster, Mikael Damberg tre röster och Håkan Juholt fem.

Östros och Damberg ses som stående till höger i partiet medan Juholt är partivänsterns kandidat. ”Högerkandidaterna” har alltså starkare stöd i valberedningen än Juholt.

Men tiden är knapp. De som inte vill ha Juholt har inte hunnit att snacka ihop sig.  

– Hade de hunnit det hade det säkert blivit Östros, säger Margit Silberstein.

”En del kallar det som hände en kupp”, står det i boken.

Panik

– Ett tema i boken är revansch. Det har varit en del av drivkraften. Pär Nuder var arg på Mona Sahlin för att hon petade honom. Istället blev Thomas Östros ekonomisk-politisk talesperson, säger Margit Silberstein.

–  Det tror jag bidrog till hur Nuder påverkar valberedningen. Jag tror inte han egentligen ville ha Håkan Juholt men det skulle inte bli Östros.

I det perspektivet blir det också bergripligt att Pär Nuder, som inte anses stå till vänster i partiet, övertalar ”vänsterkandidaten” Håkan Juholt att ställa upp.

En förklaring till att det blev så bråttom i slutet av nomineringsprocessen är att nästan alla, inklusive Berit Andnor, tog för givet att Pär Nuder skulle efterträda Mona Sahlin.

– De trodde de hade någon. Det var en offentlig hemlighet. Det skulle bli Pär Nuder. Men plötsligt har man inte honom. Han säger nej och då uppstår panik, säger Margit Silberstein.

Beslutar sig för att avgå

Pär Nuder hade under hela processen Håkan Juholts öra. Det gäller även när den nye partiledaren efter bara tio månader beslutar sig för att avgå. 

Vid ett möte med Socialdemokraternas verkställande utskottet (VU) 19-20 januari förra året var det tänkt att man skulle tala om för Juholt att han måste avgå.

Tålamodet hos VU:s ledamöter var slut efter nästan ett år av misstag och skandaler. Bland annat hade Håkan Juholt fått för stort hyresbidrag från riksdagen till sin lägenhet. Han hade gjort politiska uttalanden som han fått ta tillbaka och han hade lyckats göra sig till rejält impopulär bland tjänstemännen på partikansliet. Vissa ansåg till och med att han i några sammanhang hade ljugit.

Under hösten och vintern hade dessutom alltfler ledande socialdemokrater offentligt visat att deras förtroende för partiledaren var på upphällningen. Och sist men inte minst: partiets siffror rasade i opinionsundersökningarna.

Det tuffa budskapet till Håkan Juholt skulle framföras av Elvy Söderström, VU–ledamot och kommunstyrelsens ordförande i Örnsköldsvik.

Men det blev inte så.

Nervöst in i det sista

I slutet av VU-mötet under fredagen den 20 januari lämnar Håkan Juholt mötet som fortsätter utan partiledaren. Juholt skickar då ett sms till Pär Nuder som snabbt tar sig till Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen i Stockholm, där mötet hålls.

– Juholt talar med Nuder. Jag vet inte exakt vad de talar om men efter det samtalet kommer han in till mötet och säger att han ska avgå, berättar Margit Silberstein.

På fredagskvällen håller partisekreteraren Carin Jämtin en mycket kort presskonferens där hon säger att Håkan Juholt har VU:s förtroende och att partiledaren har åkt till Oskarshamn för att vila. 

Lördagen den 21 januari meddelar Håkan Juholt vid en pressträff i köpcentrumet Flanaden i Oskarshamn att han avgår som partiledare.

– Men de var nervösa in i det sista. Han kunde ha sagt att ”jag har ju ert förtroende”. säger Margit Silberstein.

Ensam i en fientlig värld

Sista kapitlet i boken heter ”Ensam i en fientlig värld – Håkan Juholts berättelse”. Där framgår att det är just så Håkan Juholt upplevde sina tio månader som partiledare. Mot sig hade han mäktiga fiender – i medierna och bland ledande socialdemokrater.

När det stormade som mest mot honom hösten 2011 frågar Juholt, enligt egna uppgifter i boken, en medarbetare om denne sett några ”uppgifter någonstans om att jag är pedofil. Jag tror att det bara är det som saknas just nu.” 

I boken gör Tommy Möller reflektionen att ingen frågasätter att Håkan Juholt misslyckades som partiledare men att man inte är överens varför.

Mot bakgrund av den splittring som mer eller mindre alltid legat latent inom Socialdemokraterna och som blossade upp efter valnederlaget 2010 var utsikterna för Juholt att lyckas inte särskilt stora, menar Möller.

”Vem som helst, kan man i efterhand konstatera, hade med stor sannolikhet misslyckats i det sammanhang partiet befann sig”, skriver Tommy Möller.