Ett tusental jättestora dominobrickor ska falla längs murens gamla sträckning, som en symbol för murens fall. Det blir Lech Walesa, den förre polske fackföreningsledaren och presidenten. som fäller den första brickan. Hundratusentals människor beräknas titta på evenemanget.

Varje bricka är målad med motiv som anknyter till muren och frihetskampen. Konstnärerna är i de flesta fall elever i tyska och utländska skolor med en viss tyngdpunkt på unga från Korea, Cypern och Mexiko, länder som lever med murar och taggtråd.

Bland de mer prominenta åskådarna finns Michail Gorbatjov, som ledde Sovjetunionen vid tiden för murens fall, FN:s tidigare chef Kofi Annan och nationalekonomen Muhammad Yunus – alla tre fredspristagare – samt den tyske fd utrikesministern Hans-Dietrich Genscher. Även Fredrik Reinfeldt finns på plats i egenskap av EU-ordförande

Få spår av muren kvar

För den som i dag kommer som besökare till Berlin finns inte många fysiska spår av muren kvar. Det är svårt att se att detta fram till för 20 år sedan var en delad stad, där den flera meter höga muren och därtill en bred zon med ”ingenmansland” skar av kontakten mellan tyskar i öst och väst. Men det var den verklighet som berlinarna levde med i nästan 30 år.

xBerlinmuren började uppföras natten till den 13 augusti 1961. Tyskland var delat i Öst- och Västtyskland och från det kommunistiska Östtyskland flydde människor i en strid ström till väst via Berlin. Åren 1949-1961 flydde 2,7 miljoner den vägen.

Muren var ett sätt för Östtyskland att sätta stopp för flyktingströmmen. Men officiellt kallades den i Östtyskland ”den antifascistiska skyddsvallen” för att den skulle skydda mot inkräktare och infiltration från väst.

Berlin delat i sektorer

Staden Berlin hade efter andra värlskrigets slut 1945 delats i en sovjetisk, en amerikansk, en fransk och en brittisk sektor. Motsvarande indelning fanns i Tyskland, där den tyska huvudstaden Berlin låg i den den sovjetkontrollerade, östra delen av landet.

I juni 1948 blockerade Sovjetunionen alla landvägar till Västberlin, sedan de andra tre ockupationsmakterna infört en ny D-mark som valuta i sina tre zoner. Västmakterna satte då in en luftbro, som under nästan ett års tid mot alla odds lyckades förse Västberlins invånare med förnödenheter. Därefter hävde Sovjetunionen blockaden.

Förbundsrepubliken Tyskland, eller Västtyskland, grundades 1949 medan Tyska Demokratiska Republiken, DDR, grundades året därpå.

Järnridån genom Europa

Genom Europa löpte från norr till söder Järnridån, en hårdbevakad gränslinje mellan det kommunistiska Östeuropa och Västeuropa. Västberlin kom i praktiken att fungera som en västtysk delstat och Östberlin blev officiellt Östtysklands huvudstad.

Berlinmuren blev en symbol för Järnridån och för det kalla kriget mellan öst och väst, präglat av ömsesidig misstänksamhet, kapprustning och politiska motsättningar.

För de östtyskar som flydde över till väst lockade en högre levnadsstandard likaväl som ett friare liv. Östtyskland dränerades på unga utbildade människor och det blev brist på välutbildad arbetskraft.

43 kilometer mur

Men på morgonen söndagen den 13 augusti 1961 var det slut med möjligheten att fly till Västberlin. Östtysk polis och militär hade spärrat av stadens gränsövergångar med taggtråd och börjat bygga en mur, som sedan fortsatte att byggas på tills den var 43 kilometer lång och omkring fyra meter hög.

Totalt var gränslinjen mellan Västberlin och Östtyskland ca 16 mil lång, men det var muren som skar rakt genom Berlin som blev själva sinnebilden av det delade, kalla krigets Europa.

Tunnelbanestationer stängdes, gator spärrades av och hus som låg vid muren bommades igen.

Muren, som låg på östtysk mark, var byggd av betongelement och på krönet låg ett tjockt rör. Sedan byggdes ytterligare en mur och mellan de båda murarna låg minfält, pansarhinder och taggtråd. Strålkastare och signalsystem utgjorde ytterligare hinder för dem som kunde tänkas försöka ta sig över.

Dessutom fanns bevakningstorn utplacerade längs med muren och vakter med hundar patrullerade gränszonen.

Slut på massflykten

Bygget hade den avsedda effekten, att få slut på massflykten från öst till väst genom Berlin. Det innebar till att börja med en lättnad inte bara för Östtyskland, utan på sätt och vis också för västmakterna eftersom de befarade att situationen i Berlin kunde ha lett till en allvarlig kris, kanske ett krig.

Men för många av berlinarna blev muren en tragedi, den skilde familjemedlemmar, släktingar och vänner åt och det gjordes också åtskilliga mer eller mindre desperata flyktförsök, där över 200 människor dödades.

Östberlinarna blev fångar bakom muren, övervakade inte minst av den ökända säkerhetspolisen Stasi, vars enorma högkvarter i dag är en av stadens Berlins sevärdheter. Hit kommer såväl turister som forskare och vanliga människor som letar efter uppgifter om sig själva i arkivet.

En del lyckades ändå fly

Under årens lopp lyckades trots allt omkring 5.000 människor fly över muren, en del av dem visade stor uppfinningsrikedom. Även från övriga Östtyskland lyckades människor ta sig över till väst illegalt, totalt omkring 40.000.

Västberlinarna hade visserligen sin frihet, men levde som på en ö, omgivna på alla sidor av Östtyskland. Samtidigt blev Västberlin en mytomspunnen stad som hade stor dragningskraft på musiker och konstnärer.

Till en början efter murens tillkomst fanns knappt någon kommunikation mellan öst och väst, men så småningom tilläts västberlinarna göra ett kort besök hos släktingar i öst. I början av 1970-talet öppnades telefonlinjer. Relationerna mellan Öst- och Västtyskland hade då blivit något bättre.

Det fanns flera hårt bevakade gränsövergångar mellan Öst- och Västberlin, den kanske mest kända av dem var Checkpoint Charlie på Friedrichstrasse. Där ligger i dag ett murmuseum och där står en kopia av vakternas barack.

Järnridån luckrades upp

Att muren skulle kunna falla betraktades som en omöjlighet nästan ända fram tills dess det var ett faktum. Järnridån i Europa hade mot slutet av 1980-talet börjat luckras upp, inte minst i Ungern, och den östtyska regimen planerade att lätta på utreserestriktionerna för sina medborgare, men inte att ge dem total rörelsefrihet.

Det som utlöste denna historiska händelse var egentligen ett misstag, när en representant för DDR-regimen på en presskonferens på kvällen den 9 november 1989 gav östtyskarna uppfattningen att det nu var fritt fram att resa över till väst. (Se separat artikel)

Människor började samlas i allt större skaror vid gränsövergångarna längs muren och till slut kunde inte vakterna stå emot trycket längre, utan gränserna öppnades. Bilder av de glädjescener som utspelades när öst- och västberlinare åter kunde mötas på båda sidor om muren spreds snabbt ut över världen.

Knappt ett år senare blev Tyskland åter en enad nation.

Källor: Berlinmuren av R.G. Grant, Landguiden, NE, Wikipedia

Maria Holmin