G20-toppmötet i London 2009 blev startskottet för ett intensivare samarbete mellan skattemyndigheterna i olika länder för att hitta oredovisade tillgångar utomlands.
I kölvattnet av finanskrisen 2008 enades de politiska ledarna om hårdare påtryckningar för att få skatteparadisen att skriva under så kallade informationsutbytesavtal.
– Vi har kommit överens om att sätta stopp för skatteparadis som inte lämnar ut information på begäran. Banksekretessen från det förflutna måste upphöra, deklarerade Storbritanniens dåvarande premiärminister Gordon Brown under toppmötet.
Större risker att gömma pengar
Genom informationsutbytesavtalen har skattemyndigheterna nu möjlighet att begära ut information om privatpersoners och företags tillgångar från banker, något som tidigare varit omöjligt på grund av banksekretessen.
I takt med att fler avtal undertecknas har det alltså blivit allt mer riskabelt att gömma pengar utomlands.
OECD, organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, är det centrala samarbetsorganet för de länder som vill ha ett ökat informationsutbyte på skatteområdet.
125 länder har nu anslutit sig till samarbetsforumet The Global Forum on Transparency and Exchange of information.
Snart automatiskt informationsutbyte
Nästa stora steg i samarbetet blir när länderna under 2017 och 2018 börjar tillämpa ett automatiskt informationsutbyte, något som EU-länderna redan har börjat med sedan första januari i år.
Det innebär att skattemyndigheterna inte längre behöver fråga om information för personer och företag de granskar – nu kommer de att få den automatiskt.
OECD:s förespråkar frivilliga självrättelser som en effektiv metod för att få skattebetalare som tidigare gömt tillgångar att deklarera dem. För att systemet ska få avsedd effekt bör det samtidigt finnas kännbara straff för dem som inte frivilligt redovisar sina tillgångar – alltså både morot och piska.
Två slags regelverk för självrättelse
Det finns två typer av regelverk för frivillig självrättelse: permanenta regler i form av lagstiftning eller praxis och mer tillfälliga program. Vissa länder kombinerar permanenta regelverk med tidsbegränsade program för att få personer som undanhållit tillgångar att redovisa vissa typer av tillgångar eller tillgångar i specifika länder.
Enligt en rapport från OECD har 38 av 47 studerade länder någon form av regelverk för frivilliga rättelser. I hälften av länderna slipper den som lämnat in en självrättelse betala skattetillägg eller straffavgift, och i två av tre länder riskerar man inte fängelsestraff.
Fakta: Så gör andra länder
Storbritannien
Konsekvenser för skattskyldiga som undanhållit tillgångar och upptäcks av skattemyndigheten:
- Gäller en period på 20 år tillbaka i tiden.
- Den obetalda skatten skall betalas in. Ränta kan tas ut men nivån på räntan och antal år varierar.
- En straffavgift på mellan 35 och 200 procent av den obetalda skatten påförs. Den högsta nivån på straffavgift tas ut på oredovisade tillgångar i länder som inte har tecknat informationsutbytesavtal med Storbritannien.
- Namn och uppgifter om personer och företag som åkt fast för att ha undanhållit mer än 25 000 pund i skatt, vilket motsvarar ca 300 000 kronor, publiceras på skattemyndighetens webbsida.
- Risk att dömas till fängelse.
Villkor för skattskyldiga som lämnar in frivillig rättelse:
- Redovisa tillgångar 20 år tillbaka.
- Den obetalda skatten samt ränta skall betalas in.
- Straffavgift tas ut men blir lägre vid frivillig rättelse.
- Ej risk att åtalas eller dömas.
Frankrike
Konsekvenser för skattskyldiga som undanhållit tillgångar och upptäcks av skattemyndigheten:
- Gäller en period på 3 år för inkomstskatt och 6 år för arvs- och förmögenhetsskatt. Vid aggressiv skatteplanering kan perioden förlängas till 10 år.
- Den obetalda skatten samt ränta skall betalas in.
- En straffavgift på mellan 10 och 80 procent av den obetalda skatten påförs.
- Risk att dömas till fängelse i upp till 7 år.
Villkor för skattskyldiga som lämnar in frivillig rättelse:
- Redovisa tillgångar 3 år tillbaka för inkomstskatt och 6 år för arvs- och förmögenhetsskatt.
- Den obetalda skatten samt ränta skall betalas in.
- En straffavgift tas ut på mellan 15 och 30 procent av den obetalda skatten.
- Ej risk att åtalas eller dömas.
Danmark
Konsekvenser för skattskyldiga som undanhållit tillgångar och upptäcks av skattemyndigheten:
- Gäller en period på 10 år tillbaka i tiden vid skatteflykt.
- Den obetalda skatten samt ränta skall betalas in.
- En straffavgift på mellan 50 och 200 procent av den obetalda skatten påförs.
- Risk att dömas till fängelse i upp till 8 år.
Villkor för skattskyldiga som lämnar in frivillig rättelse:
- Redovisa tillgångar 3 till 10 år tillbaka i tiden.
- Den obetalda skatten samt ränta skall betalas in.
- Straffavgiften reduceras delvis, upp till 50 procent av den undanhållna skatten.
Australien
Konsekvenser för skattskyldiga som undanhåller tillgångar och upptäcks av skattemyndigheten:
- Gäller normalt en period på 4 år tillbaka i tiden. Vid skattebedrägeri eller skatteflykt finns ingen tidsbegränsning.
- Den obetalda skatten samt ränta skall betalas in. Nivån på räntan kan variera.
- En straffavgift på mellan 25 och 90 procent av den obetalda skatten påförs.
- Risk att dömas till fängelse i upp till 10 år vid skattebedrägeri.
Australien hade ett tillfälligt program för självrättelser under 2014 kallat ”Project DO IT” som nu är avslutat. Villkoren för de skattskyldiga som lämnade in en frivillig rättelse var:
- Redovisa tillgångar 4 år tillbaka. Vid skattebedrägeri eller skatteflykt fanns ingen tidsbegränsning.
- Den obetalda skatten samt ränta skulle betalas in.
- Straffavgift påfördes inte eller reducerades beroende på om skatteverket hade upptäckt de dolda tillgångarna eller inte. Den som frivillig lämnat en självrättelse innan skattemyndigheten hade inlett en granskning slapp straffavgift eller fick straffavgiften sänkt med 80 procent vid högre belopp. Den som lämnat in en självrättelse först efter att skattemyndigheten inlett en granskning fick straffavgiften sänkt med 20 procent.
- Den skattskyldige var tvungen att lämna information om sina utländska bolagsstrukturer och tillgångar samt uppge vilka rådgivare eller andra mellanhänder som hade hjälpt dem etablera eller upprätthålla upplägget.
- Det fanns ingen garanti för att slippa åtal och dom, men praxis var att den som lämnat en frivillig rättelse löpte lägre risk att utredas och därmed också dömas för brott.
Källor: OECD, HM Revenue & Customs, Australian Taxation Office