Det är de hopplösa försöken att rädda ett företag på ruinens brant som nu hela rättegången handlar om. Och det ovanliga med denna rättegång är att det inte handlar om personer som försökt sno åt sig pengar för egen räkning utan om desperata försök att undsätta ett företag som egentligen var dödsdömt från början.
För när biltillverkaren General Motors sålde en av världens minsta bilmärken Saab i Trollhättan sålde man egentligen en del av sig själva
Handlade om att skydda GM:s teknik
Under de år som den amerikanska biljätten ägde Saab hade företaget integrerats i den världsomspännande koncernen till skillnad från exempelvis Volvo som fortfarande var ett ganska självständigt företag när det låg under den andra amerikanska biljätten Ford.
Därför kunde Ford sälja Volvo till kinesiska Geely som med hjälp av understöd från Kina kunde ta över bolaget och framför allt skjuta till de resurser som behövdes för att göra Volvo till vad det är i dag: ett bolag som tjänar miljarder och tillsammans med underleverantörer fått fart på tillväxten i hela Västsverige.
För GM handlade det i stället om att skydda sin egen teknik som man inte vill skulle gå till någon konkurrent. Det var därför som inga av de större bilbolagen och framför allt inga kinesiska bolag fick ta över. I stället valdes lilla Koenigsegg i Ängelholm ut: En sportbilstillverkare som med hjälp av amerikanska och norska investerare förhandlade i flera månader för att försöka rucka på GM:s villkor. När förhandlingarna stupade signalerade GM att det var dags att lägga ned hela verksamheten i Trollhättan.
Stöd av rysk oligark
Det var då Victor Muller dök upp som räddaren i nöden av den svenska kronjuvelen.
Han var vd för Spyker Cars också det en liten tillverkare av exklusiva lyxbilar. Men Victor Muller var en affärsman utan pengar som hela tiden hittat nya finansiärer som pumpat in pengar i hans lilla bilföretag. Den senaste i raden var den ryske oligarken Vladimir Antonov som inte hade det bästa ryktet i finanskretsar. Han blev därför svartlistad av GM men fanns ändå med i bakgrunden när Muller efter rekordsnabba förhandlingar fick köpa Saab.
Försäljningssiffrorna dök
Avtalet blev klart den 26 januari år 2010 med det visade sig snabbt att de planer som Victor Muller hade för Saabs framtid var alltför optimisitiska och han hade inte de finansiella muskler som krävdes för att klara ens de minsta motgångar. Och de infann sig nästan genast.
När General Motors avviserat att man ville lägga ned hela Saab hade fabriken stängts i Trollhättan stängts och bara att få igång produktionen igen var en tuff uppgift. Och köparna stod inte heller på kö. Så försäljningssiffrorna skruvades ned flera gånger under 2010. Istället för 60.000 sålda bilar blev det inte ens hälften.
Saab hankade sig fram genom att man slutade betala sina underleverantörer.
Sköt till pengar från brevlådeföretag
Under våren 2011 var dock krisen ett faktum. Leverantörerna bankade på porten och ledningen för Saab instruerade personalen att inte svara i telefonen. Det hjälpte inte att Victor Mullers hemliga finansiär Vladimir Antonov enligt åklagaren sköt till pengar via ett brevlådeföretag på Cypern.
Skulderna var för stora och det krävdes mer än en miljardär för att få bolaget på fötter i gen. Det var då som åklagaren anser att Vicor Muller och Saabs vd Jan-Åke Jonsson borde ha förstått att bolaget var konkursmässigt. I stället spred de enligt åklagaren ”missvisande uppgifter” i media, bland annat i SVT, och lämnade även felaktiga uppgifter i årsredovisningen. De ska därför ha svindlat bolaget. Som stöd har åklagaren också en rapport från konkursförvaltaren som anser att bolaget borde ställt in betalningarna.
Om det är svindleri eller ej får tingsrätten i Vänersborg avgöra. Men uppenbart är att det då inte fanns någon möjlighet att rädda Saab.
Frågan vi aldrig får svar på
För visserligen presenterade Victor Muller en rad av kinesiska partners . Först var det Hawtai som följdes av Pang Da och Youngman som alla skulle ställa upp med de miljarder som fattades. Och även om Victor Muller varje gång var lika övertygad om att nu var Saab räddat fanns det bara en liten hake.
Amerikanska biljätten General Motors var inte med på tåget. Bolaget var inte det minsta intresserat av att rädda Saab om det skulle innebära att kinesiska konkurrenter skulle komma åt deras teknologi.
Det var därför som GM satte stopp för allt genom att den sjunde november meddela att alla bilmodeller som Saab då tillverkade inte fick vara med i någon affär med kineserna.
Och den fråga som vi aldrig kommer att få svar på är om den högsta ledningen för General Motors medvetet sålde Saab till en person man visste aldrig skulle kunna rädda bolaget. Men att man då slapp att ta ansvar för att själva lägga ned tillverkningen.
Den 19 december var Sveriges största konkurs ett faktum.