Dansk Folkeparti har vunnit sina segrar i oppositionsställning. Det är därför begripligt att den nye partiledaren Kristian Thulesen Dahl tvekar att gå med i en regering.

Dansk Folkeparti är intressant därför att det delvis har en politik – som gäller invandring – som ligger till höger. Men samtidigt har det en inställning till offentlig sektor – och privatiseringar – som ligger på linje med vänsterblockets.

Mildrad hållning

Det är troligen denna förening av olika strömningar som gett partiet dess starka ställning.

Thulesen Dahl har mildrat partiets hållning och försökt lägga sig mera i mitten – och det tycks ha lyckats.

En opinionsmätning visar att 51 procent av de danska väljarna vill att partiet ska gå in i en borgerlig regering. Och i och med att partiet blir största borgerliga parti ökat trycket. Men att gå in i en regering innebär också att partiet måste ta ett ansvar som partier i oppositionsställning inte behöver ta.

Intrikat fråga

DF:s ledare har sagt att man vill utnyttja sitt inflytande på bästa sätt och hittills menat att det sker bäst om man står utanför regeringen. Troligen lägger strategerna i DF nu pannan i djupa veck när de ska ta ställning till framtiden.

Men samtidigt uppstår en intrikat fråga: Är det inte normalt att det blir det största partiet i en partigruppering som ska få statsministerposten? Det kan bli en svår fråga för DF-ledaren. 

För Venstre, det hittills största borgerliga partiet, innebär valet en katastrof som nog till stor del kan skyllas på partiledaren Lars Løkke Rasmussens skandaler med lyxkonsumtion. Han fick ju öknamnet ”Luxus-Lökke” (Lyx-Lökke).

Tuffare politik

Det var han som mitt i valrörelsen tog initiativet i valdebatten genom att ta upp invandringspolitiken och tala om en tuffare politik. Men det ser ut som om det bara gynnade DF, som ju drivit både Venstre och socialdemokraterna framför sig. Det är de som har accepterat DF:s grundtankar. DF står där som segrare.

Frågan är alltså nu hur den kommande danska regeringen ska se ut. Den frågan kommer troligen att bli den dominerande den närmsta tiden. Men frågan är hur regeringens politik ska se ut.

Venstre har lovat en politik som innebär skattesänkningar och en nolltillväxt av den offentliga sektorn, medan alltså DF menar att den offentliga sektorn är viktig. Frågan är om de båda åsikterna kan förenas.

Socialdemokraterna har visserligen gjort ett hyfsat val och gått framåt lite, men genom att man anammat DF:s invandringspolitiska grundtankar har man stått där som en vindflöjel.