År 1990 beslutade EU-länderna, samt Norge och Island, att asylsökandes status bara ska behöva prövas en gång. Den så kallade Dublinkonventionen, som undertecknades i Dublin samma år, reglerar vilken stat som ansvarar för prövningen av en asylansökan som lämnas in i någon av medlemsstaterna. År 2003 ersattes konventionen av Dublinförordningen, och då tillkom även principen om första asylland.

Reglerna kring första asylland innebär att en person som flyr från förföljelse i sitt hemland ska söka skydd i det första säkra land han eller hon kommer till. Om en person söker asyl i flera länder inom EU, skickas personen därmed tillbaka till det land där asylprövningen skedde först, utan att de andra länderna tar upp ansökan.

Kritik mot skillnader mellan länder

Konventionen och förordningen, vars syfte ska vara att garantera den asylsökandes skyddsbehov gentemot sitt hemland, har kritiserats från flera håll, bland annat för att istället försvåra för de asylsökande att komma in i EU och för att vara orättvis, eftersom de olika medlemsländerna inte har överensstämmande praxis.

I april i år presenterade FN:s flyktingorgan UNHCR en rapport om Dublinförordningen, där man kräver stora förändringar av nuvarande system. Förordningen bygger på att alla länder har samma mottagande av asylsökande och kan erbjuda samma skydd, något som i praktiken ser helt annorlunda ut, hävdar organisationen.

”Både asyllagar och praktik varierar fortfarande mycket mellan länderna och orsakar att asylsökande får olika behandling i olika delar av Europa”, skriver UNHCR i rapporten.

Förslag på att få söka var man vill

Nyligen presenterade också European Council on Refugees & Exiles, ECRE, sin kritik av Dublinförordningens konsekvenser. Även de lyfter fram orättvisan i hur principen om första land drabbar de asylsökande på grund av olikheterna mellan länderna.

ECRE vill se ett enklare system där de asylsökande själva kan välja var de vill få sina fall prövade.

-I ett Europa med öppna gränser är det djupt orättvist och absurt att tvinga asylsökande att söka asyl i ett land där de har mindre chans att få skydd, säger ECRE:s generalsekreterare Peer Baneke i ett pressmeddelande.

ECRE är en paraplyorganisation för ett 80-tal flyktingorganisationer i Europa och har i en serie rapporter granskat den europeiska asyl-, migrations- och integrationspolitiken.

Särskilt utsatta riskerar att drabbas

I sin kritik av Dublinförordningen nämner organisationen bland annat att särskilt utsatta asylsökande, som kanske blivit torterade i sitt hemland, kan drabbas extra hårt, om de till exempel tvingas att söka asyl i ett land där sjukvård och psykiatrisk hjälp är sämre än i andra europeiska länder.

Principen om att länder kan neka till prövning leder också till en ökad risk för att flyktingar aldrig får sina skäl ordentligt prövade, hävdar såväl UNHCR som ECRE.

Skillnader i asylprövning

Själva prövningen av asylärenden har också visat sig ha stora skillnader länderna emellan. Det är helt enkelt lättare att få asyl i vissa länder. År 2004 gav exempelvis Österrike flyktingstatus till hälften av de asylsökande, medan motsvarande siffra i Grekland bara var 0,3 procent.

Senare i år ska EU-kommissionen utvärdera hur Dublinförordningen från 2003 har fungerat i praktiken.

Teresa Skeppholm, SVT Text & Webb