Omkring 1.400 människor tvingades uppsöka läkarvård efter att meteoriten exploderat över Chelyabinsk. Chockvågen motsvarade flera gånger kraften från atombomben över Hiroshima.
Ändå rörde det sig om en liten asteroid som från början tros ha haft en diameter på ”bara” runt 20 meter. Så små asteroider kommer astronomerna sannolikt aldrig att kunna upptäcka och varna för i tid.
Kan utplåna städer
Hittills har man därför inriktat sitt sökande på asteroider med en diameter på en kilometer eller mer, d.v.s. stenar som är stora nog att slå ut eller allvarligt skada livet på jorden. I dagsläget har man upptäckt omkring 1.200 sådana som man bevakar noga och man tror att det kan finnas så många som 2.000.
Men i storleksklassen under dessa finns asteroider som kanske är 10 gånger större än den över Chelyabinsk. Om en sådan skulle ta sig igenom atmosfären och slå ned i eller nära en större stad, så skulle den sannolikt åstadkomma total förödelse.
Professor Claes-Ingvar Lagerkvist på Ångströmlaboratoriet i Uppsala har själv upptäckt många asteroider. Han poängterar att det rör sig om enorma krafter.
– Ja visst. Titta bara på det förra stora nedslaget i Sibirien 1908. Den exploderade redan uppe i atmosfären och var väl ungefär fyrtio meter i diameter. Och skogen fälldes ju där på flera tusen kvadratkilometer, säger han.
FN vill ha ny plan
Efter explosionen ovanför Chelyabinsk, föreslog en grupp amerikanska astronauter att FN skulle ta en mer aktiv roll för att möta eventuella hot.
Resultatet blev att generalförsamlingen nu har röstat för ett förslag om att sjösätta en internationell alarmstyrka som ska kunna varna för farliga asteroider.
Tanken är att världens länder ska arbeta närmare tillsammans för att koordinera sitt sökande efter farliga objekt. Dessutom ska man föreslå möjliga åtgärder för hur man skulle kunna bekämpa en asteroid som hotar jorden.
Raketmotor kan rädda jorden
Professor Claes-Ingvar Lagerkvist tror själv att det skulle kunna gå och att det bästa vore att försöka fästa en liten raketmotor på asteroiden så att den ändrar bana och undviker jorden. Problemet är bara att man måste vara ute i god tid för att det ska fungera. Väldigt god tid.
– Ja, tre fyra år tror jag inte man skulle kunna klara det på. Det bästa vore om man fick sådär femtio år på sig, men tjugo eller trettio år måste man nog i alla fall ha, säger han.
I dagsläget finns ingen seriös forskning kring hur man skulle kunna hantera ett hot från en stor asteroid som är på väg mot jorden. Att i sista stund försöka skjuta på den med kärnvapen tror Claes-Ingvar Lagerkvist inte på.
– Man kan säkert få asteroiden att explodera, så att det blir en massa småbitar. Men alla de där småbitarna kommer ju att träffa jorden, och det är inte säkert att det blir bättre med mindre delar som träffar på en massa ställen.