Här kan du se en sammanställning av citat ur förelägganden från Länsstyrelsen kontroller på gårdar.
Start reportage
Det är sent på kvällen. Korna är mjölkade, arbetsdagen på gården är över och personalen har gått hem.
Varannan dag kommer Arla och hämtar mjölk från gården. Våren 2018 räknade Länsstyrelsen att det fanns 600 kor, kvigor och kalvar på gården. Ägaren har stora planer för framtiden och för några år sedan ansökte han om att få tredubbla sin verksamhet för att öka lönsamheten. Men han har stött på motstånd.
För ett stort antal bybor har överklagat och skrivit protestlistor mot hur han sköter gården - och djuren.
XX: Det största problemet tror jag för oss som bor här så är det att djurägaren inte sköter de djur han har. I somras redan reagerade jag mycket på att en del såg alldeles för magra ut
YY: Alltså som jag ser det så kan han inte ta hand om djuren idag, så hur ska han då kunna ta hand om 800 djur. Det är skitigt, djuren är smutsiga. Dom är ju undernärda, dom är magra, dom ser rädda ut.
Det är många som på olika sätt riktat allvarliga anklagelser om en misär och ett lidande som pågått under lång tid. Om djur som far illa.
Länsstyrelsen ansvarar för att kontrollera att lagarna kring djurskydd följs. Och där känner man väl till gårdens ägare.
Jenny Larsson: Det är en mjölkgård som bedriver mjölkproduktion. Vi har varit där och gjort kontroller ett antal gånger de senaste åren. Vi har konstaterat brister vid flera kontroller, men vi har också varit där och gjort kontroller när det har varit i enlighet med lagstiftningen.
Reporter: Vad har det varit för brister?
Jenny Larsson: De brister som vi fattat beslut om och som vi därmed också kan prata om, det har handlat om en viss överbeläggning i boxar. Det har handlat om djur som har varit smutsigare än vad som är okej. Ett antal djur eller ett visst antal djur som varit i underhull... bland annat.
Sedan 2010 har 38 anmälningar mot gården och ägaren hanterats av Länsstyrelsen. Men verksamheten tycks inte ha påverkats nämnvärt.
Vi får kontakt med en rad före detta anställda och andra med insyn i verksamheten. Vi får tillgång till bilder, filmer och dokument. Bilder som ska ha tagits i somras visar djur som ser väldigt magra ut.
Vi ber Kalle Hammarberg, pensionerad lantbruks- och länsveterinär med många års erfarenhet av djurhållning av kor, att titta på bilderna.
Kalle Hammarberg: Usch. Det är för många. Det är för många. En och annan ko på en gård om det finns flera hundra djur på gården kan vara mager, men när det ser ut så här då har det gått alldeles för långt.
Reporter: Det här är ju ändå en ras som jag har förstått ändå kan se lite mager ut?
Kalle Hammarberg: Ja det är det. Ja, man ser ju här att den här har ju alltså börjat smälta ner sina muskler för att få näring. Där drar jag gränsen för lidande, går det så långt så när det inte räcker med det kroppsfett dom har utan dom börjar smälta ner sin muskulatur, där drar jag gränsen för lidande. Det här är för mig ett anmälningsfall.
Dom här bilderna har även experter på Sveriges lantbruksuniversitet noga granskat och analyserat.
Birgitta Staaf Larsson: Jag tror att det var 14 stycken som jag direkt kunde se vilken identitet dom hade, men sen var det ju några fler djur också som vi inte har identiteten på.
Birgitta Staaf Larsson: Man ser, här till exempel man ser ju att det är, det är väldigt lite muskler på dom. Man kan se här att det är väldigt insjunket, alla revben syns här på denna bilden till exempel. Här ser man till och med att det är helt insjunkit här mellan utskotten och ja, väldigt knotiga höft... sittbensknöl och höftknöl. Så att det är väldigt magra djur alltså.
Reporter: Skulle du säga att dom här...
Birgitta Staaf Larsson: Man ser här, helt muskelfattigt.
Margerata Stéen: Till och med hungergropen man ser den här.
Reporter: Skulle ni säga att de här djuren lider?
Birgitta Staaf Larsson: Ja, absolut. Detta är ett lidande för djuren.
Djurägaren, alltså bonden, får som många andra lantbrukare EU-bidrag för sin verksamhet. Han får drygt 2 miljoner kronor om året. Men det som skiljer gården från många andra är att ägaren bor 10 mil bort och enligt uppgift sällan är på plats.
Gården har genom åren istället haft en stor andel utländsk arbetskraft, främst från Östeuropa. Många av dom vittnar om ständiga konflikter kring löner och arbetstider. Men också om den dåliga djurhållningen.
Arbetare 1: I saw the animals was not treated right by the management. And the owner was not involved in running the farm, he did not care about it.
Reporter: He was never there?
Arbetare 1: No no no, and I know he was not speaking good in the telephone also with the workers about the problems in the farm. It was overfull everywhere. The building was completely full with animals, completely full. Overload and they were not heal hy.
Han visar oss en bild tagen sommaren 2018 då han var på gården. Fotot skickade han till djurägaren i samband med att han lämnade gården.
Arbetare 1: That he was saying to take the animals inside so the neighbours don’t see them.
Reporter: To hide them you mean?
Arbetare 1: Yes.
Vi får kontakt med ytterligare en man som jobbat på gården.
Arbetare 2: Hello.
Reporter: Hello.
Också han reagerade starkt på djurhållningen. Han berättar på sitt modersmål, men är rädd att bli identifierad. Därför har vi istället valt att översätta och återge vad han säger:
“Jag har jobbat på många mjölkgårdar i Europa och har aldrig sett något liknande. Djuren missköttes och mådde inte bra. Många var alldeles för magra. Maten var dålig, möglig till och med rutten ibland. Det enda som var viktigt var att producera mjölk.”
Han minns speciellt en händelse. Det handlar om den här mjölkkon. Hon hade enligt honom fått en skada som inte behandlades och fick stå med det svårt skadade benet under tre veckor.
“Det var ett öppet sår ända in på skelettet. Men ingen gjorde något. Normalt sett hade man avlivat en sådan ko. Men vi beordrades att mjölka henne som vanligt.”
Kalle Hammarberg: Det här är allvar, jag lider av att det se det här. Det är
fruktansvärt. Usch. Så här får det inte vara. Hon måste ha fastnat i någonting. Slitit av huden och för mig så ser det ut att ha slutat blöda också så det här är en skada som är under läkning. Det här är av djurskyddsskäl ett omedelbart avlivningsfall.
Enligt den utländska arbetaren avlivades kon till slut.
I Arlas eget kvalitetsprogram och regelverk “Arlagården” poängterar man vikten av att följa lagen vid hantering av döda djur. Där står det att: “Döda djur är en smittorisk och därför finns särskilda regler. I väntan på borttransport ska det döda djuret läggas avskilt på en hård yta och täckas över”.
Men vi får ytterligare bilder och vittnesmål från gården som visar på något helt annat. Dom här bilderna är tagna för knappt ett år sedan.
Kalle Hammarberg: Nej, det är inte okej. Utan där är lagen solklar. Det är EU-bestämmelser här och dom är baserade på smittskyddsskäl. Man får inte låta djur som kan bära på någon smitta ligga kvar på gården, dom ska hanteras på det viset.
Reporter: Dom ska hanteras på en gång. Men kan man inte förstå då att det kan ta ett tag. Dom kanske har dött och så tar det ett tag innan man får iväg dom? Kan man inte förstå det?
Kalle Hammarberg: Ja, då skulle man ju vilja veta hur länge dom har legat där. Men finns det inget… här har vi ett huvud och jag ser faktiskt inget skotthål i det. Den här har alltså självdött.
Ingen får gå in i en ladugård med djur utan ägarens tillstånd, inte ens Länsstyrelsen har vid en oanmäld kontroll rätt att gå in, om inte ägaren eller annan personal finns på plats. Det gör att det är nästintill omöjligt för oss eller någon annan utomstående att se och dokumentera hur djuren har det på insidan.
Men vi har fått tillgång till en nytagen film inne från mjölkgården.
Reporter: Vi har ju en film också som vi skulle vilja visa dig. Jag ska ta fram den här. Såhär det är ju då inifrån lagården här.
Kalle Hammarberg: Skitighet över alla godkända gränser. Korna ligger i skiten.
Margareta Stéen: Alltså jag som har varit länsveterinär i många år, jag måste ju säga att det här är bland det värsta jag sett.
Filmen ska ha tagits för mindre än två månader sedan, i början på december. Den är totalt runt en halvtimme lång. Det här är en nerklippt version av den.
Filmen visar också delar av ladugården som ser förhållandevis bra ut.
Men framförallt avslöjar den att många djur tvingas vada runt och ligga i ett tjockt lager av urin och avföring.
Och att här finns också extremt magra djur.
Birgitta Staaf Larsson: Det är riktigt illa. Det är riktigt illa. Så här får det inte lov att se ut. Och det var som jag, alltså. Det är inte bara djurens lidande. Utan det är ju också väldigt synd om alla dom som sköter sig bra. För det här svärtar ju ner hela branschen när det blir på det här viset. Så att det här är inte acceptabelt, absolut inte acceptabelt.
Reporter 1: Hallå hallå. Kan vi bara få ställa nån fråga? Hallå?
Arbetare: Hej.
Reporter 1: Hej. Vi kommer från SVT Uppdrag granskning. Vi skulle bara vilja prata med någon som är chef här eller förman.
Arbetare: Ni stör verksamheten. Eller hur? Ni tar upp min tid.
Reporter 2: Men vi vill bara ställa några snabba frågor.
Reporter 1: Finns det någon förman som vi kan få prata med?
Arbetare: Jag har till det (?). Ni ska inte prata med någon här. Om ni vill prata med någon så får ni prata med ägaren.
Reporter 2: Var finns han? Finns han här nu eller?
Arbetare: Ni får kolla med honom var han är någonstans.
Reporter 2: Men han är inte här?
Arbetare: Nej.
Reporter 1: Men har du något nummer till honom?
Arbetare: Nej... men det är ju ert jobb eller hur att granska och kolla upp sånt här eller hur?
Reporter 1: Ja, men vi kan väl få fråga?
Arbetare: Då så, då gör ni ert jobb och åker härifrån. Tack så mycket.
Ägaren till gården bor alltså en och en halv timme härifrån. Grannar och tidigare arbetare har vittnat om att han sällan är på plats – och dom gånger vi har varit här har han inte synts till.
Huvudansvaret för att kontrollera att våra lagar och regler kring djurskydd följs i Sverige har Länsstyrelsen. Det är dom som ska åka ut på gårdarna, inspektera och ta emot anmälningar om vanvård och misstankar om att djur far illa.
38 sådana anmälningar har alltså Länsstyrelsen i Gävleborg fått gällande missförhållanden på den här gården. Man har genom åren varit på plats och gjort kontroller ett stort antal gånger. Och fattat flera beslut om så kallade förelägganden – krav på bättring.
Men exakt vad dom sett och vilka åtgärder dom har vidtagit går inte att få reda på.
Jenny Larsson: När det gäller lantbruk och vårt arbete gällande lantbruk så omfattas de uppgifterna som vi har oftast av företagssekretess. Och företagssekretessen innebär att vi inte får lämna ut uppgifter som kan orsaka skada för ett företag.
Reporter: Utifrån det som ni gjort föreläggande på tidigare, hur lång tid ska det gå innan ni sätter stopp för en gård? Hur länge kan man få fortsätta att återupprepa brister?
Jenny Larsson: Det finns inte någon absolut tid där. Utan det handlar väldigt mycket om vi ser att man vidtar åtgärder, att det blir förbättringar, att man rättar till det som vi ser när vi observerar och gör våra kontroller.
Vi vet också att Länsstyrelsen tidigare anmärkt på oacceptabelt magra djur. Men har trots det aldrig haft en veterinär med sig när man inspekterat djuren.
Jenny Larsson: Jag tror inte att vi har haft veterinärer med oss ute på den här gården. Jag tror inte att vi sett det behovet än så länge faktiskt.
Reporter: Ni har inte sett det behovet, vad menar du då?
Jenny Larsson: Helt enkelt att vi har kunnat göra de bedömningar som vi har bedömt att det finns behov av själva på plats.
Reporter: Uppenbarligen så ser man fortfarande magra och smutsiga djur fast det har gått så lång tid. Borde inte ni ha agerat mer?
Jenny Larsson: Nej, jag bedömer att vi har agerat på det sättet som vi ska agera som tillsynsmyndighet. Vi har gjort kontroller och ställt krav på åtgärder. Sen är det också så att företagaren måste ha en rättighet att få tid på sig att rätta till det. Men vi kommer också att fortsätta att ställa krav på att de ska rätta till det och blir det inte tillrättat, så kommer vi också ställa hårdare krav, eskalera enligt de modeller och verktyg som vi har att ta till.
Vi söker gårdsägaren som inte vill medverka i programmet. Men efter ett par veckor får vi till slut ett mejl från honom. Han skriver att han ansökt om rekonstruktion av sitt företag. Och tingsrätten har nu beslutat om det eftersom han inte kan betala sina skulder. Några andra kommentarer vill han inte lämna.
Jenny Larsson: Som jag har sagt, vi har varit där och gjort två kontroller under hösten och vi har konstaterat brister och ställt krav på att de ska åtgärdas. Vi kommer att fortsätta att jobba med det här ärendet till dess att vi ser att bristerna är åtgärdade. Absolut!
Bara två dagar efter vår sändning lät det så här i SVT Gävleborg:
Studio: Hej, här är dina lokala nyheter. Välkommen. Och vi börjar med den uppmärksammande Arlagården i Hälsingland.
Reporter: Runt 90 djur tvingas nu slaktas på mjölkgården i Hälsingland som SVT har granskat.
Håkan Jansson: Det har tagits bort djur som inte mår bra där. Om jag är rätt underrättad någonstans mellan 10-14.
Reporter: Har du kunnat försäkra dig om att djuren har det bra just nu?
Håkan Jansson: Jag har folk där va, så jag utgår från att det fungerar.
Redan på morgonen efter reportaget tog djurägaren och hans rekonstruktör en veterinär till gården för att kontrollera djuren.
Mats Scharin: Till exempel var dom alldeles för smutsiga väldigt många av djuren. Det var en stor andel av dom som var halta. I varierande grad. Och några av dom djuren var väldigt mycket halta. Dessutom så tittade jag som alltid på, när jag gör sådana här bedömningar, så tittar jag på vilket hull djuren har. Och kunde konstatera att dom här djuren som jag undersökte låg för lågt i hullpoäng som vi kallar det för.
Reporter: Av det du såg då på den här gården. Vad drog du för slutsatser?
Mats Scharin: Mina slutsatser är ju att djuren har utsatts för ett lidande som har pågått under längre tid. Och då är man ju skyldig att omedelbart avbryta lidandet.
Reporter: Det var ett lidande menar du?
Mats Scharin: Ja absolut, det är ett lidande att vara smutsig, därför att man kan inte temperaturreglera ordentligt, det kan uppstå sår i huden som gör ont. Att vara halt är alldeles uppenbart ett lidande, det gör ont varenda gång du går. Så det är ju inte acceptabelt. Och det finns också ett lidande förenat med att vara i underhull. Att vara hungrig och inte få näringsförsörjning det är förknippat med lidande, det anser vi inom veterinärmedicinen.
Innan Mats Scharin blev inkopplad på fallet hade Länsstyrelsen varit där vid tre olika tillfällen de senaste månaderna. Kontrollerna ledde till tre förelägganden mot djurägaren - enligt djurskyddslagen. I Länsstyrelsens beslut beskrivs olika former av ohälsa – men det står ingenting om den stora gruppen halta djur.
Mats Scharin: Det kan jag ju inte svara på varför man inte noterat, men det är klart att den undersökning som jag har gjort, med min kompetens, den kan ju skilja sig från dom metoder man har gjort när Länsstyrelsen varit där.
Reporter: För dom har ju inga veterinärer med sig?
Mats Scharin: Nej, det har dom ju inte och dom djur som jag tittade på var ju utvalda så jag kunde ju titta på dom på rätt sätt så att säga. Det kan vara svårare att hitta halta djur om dom står i grupp med kor i lösdrift, då kan det vara lite svårare att hitta dom djuren. Så att jag hade nog bättre förutsättningar.
Reporter: Vad säger det om deras förutsättningar för kontroller då?
Mats Scharin: Jag tror att dom har goda förutsättningar att göra bedömningar över helheten, sen ibland behöver man veterinärkompetens också.
Redan i mitten av september förra året ser Länsstyrelsen stora brister i djurhållningen. Bland annat magra djur som inte får tillräckligt med foder. Trots ett föreläggande om att åtgärda bristerna fortsätter problemen. Och djurens lidande.
Mats Scharin: Jag kan tycka att man borde ha agerat både snabbare och kraftigare. Det tycker jag.
Reporter: På vilket sätt då?
Mats Scharin: Som jag sa om man hittar avvikelser i renhet och hälter så kan man inte vänta med att handläggningstiden ska ta ett visst antal dagar veckor och dessutom ska det korresponderas och så vidare. Då står man där i tre veckors tid. Det tycker jag är för lång tid ur djurens synpunkt då. Ur lidandets synpunkt. Det måste gå fortare.
Länsstyrelsen anser att man genomgående agerat utifrån dom krav som lagstiftningen ställer. Bland annat genom att djurägaren fått ytterligare två förelägganden – ett med hot om vite. Under hösten blir problemen ändå allt värre.
När veterinären Mats Scharin varit på plats – dagen efter vårt reportage - så skriver han en anmälan om brott mot djurskyddslagen till Länsstyrelsen om vad han sett på gården.
Och 11 dagar senare åtalsanmäler Länsstyrelsen djurägaren för misstanke om djurplågeri.
Men nu är djuren borta från gården. Många kor slaktades och resten såldes. Också fastigheten är såld. Köparen var en stor mjölkbonde i Hälsingland och styrelseledamot i Arla. Han gav 19 miljoner för gården som man nu håller på och städar upp.
Men frågan som fortfarande hänger i luften är vad det var som egentligen hände på gården? Varför såg det ut som det gjorde?
Håkan Jansson: Mitt intryck är att det var väldigt dåligt management.
Reporter: Ledningen alltså?
Håkan Jansson: Ja.
Reporter: Vad var problemet då?
Håkan Jansson: Problemet var ju att företrädaren inte var på plats.
Arlas VD Patrik Hansson tog avstånd från missförhållandena man hade sett i reportaget. Men sa samtidigt att Arla inte hade sett samma problem när man besökt gården veckan innan programmet sändes.
Patrik Hansson: Därför blir vi extremt ledsna när vi ser bilderna som sändes ut igår. Och vi blir lika upprörda och ledsna som ni blir. Vad vi jobbar med nu är att försöka förstå hur detta har kunnat skett. Trots att vi har varit där och kontrollerat med våra revisioner, trots att Länsstyrelsen varit där och kontrollerat med sina revisioner och trots att LRF djuromsorgsgrupp har varit där. Hur har det kunnat bli såhär. Vi tittar väldigt, väldigt och försöker förstå hur har det kunnat bli såhär.
Vad många frågade sig efter avslöjandet var om det här var ett unikt fall eller om det kan finnas fler liknande gårdar?
Men på Lantbrukarnas riksförbund - LRF – var man tydlig med att det här handlade om ett enskilt fall. Men som drabbade hela branschen.
Palle Borgström: Alltså det är ingen tvekan om vad både LRF tycker och vad jag tycker. Djur i Sverige ska inte fara illa. Och det vi såg på den gården i Hälsingland var en djurhållning som inte håller måtte, som inte är acceptabelt. Men det är inte den generella bilden av hur djurhållningen ser ut i Sverige. Utan det här är ett enstaka fall. Tyvärr dyker det upp sådana fall då och då och varje sådant fall är ett för mycket. Men trots att vi har ett ganska gediget kontrollsystem så dyker det ändå upp sådana fall då och då. Och så är det i andra sektorer i samhället också att även med dom mest rigorösa kontrollsystem så händer det misstag.
Reporter: Ett enstaka fall säger du. Det här var ju en av era medlemmar. Då undrar jag hur ser det ut på era gårdar egentligen? Hur vanligt är det med sådana här fall?
Palle Borgström: Det är väldigt ovanligt. Dom finns som sagt var och dom dyker upp några om året men vi vet utifrån att vi har en väldigt långtgående djurskyddslagstiftning i Sverige, den är mycket starkare än i dom flesta andra länder vi jämför oss med, och den kontrolleras via myndigheternas kontroll men också mejeriernas, också slakteriernas kvalitetsprogram.
Reporter: Du var trots det kritisk till det reportage vi sände, Arlagården. Varför då?
Palle Borgström: Det vi vänder oss mot i det här fallet, det är ju att ni använder er av bildmaterial som är filmat via illegalt intrång av djurrättsaktivister och där vi har problem i Sverige med djurrättsaktivister som trakasserar och hotar, gör intrång och skadegörelse hos lantbrukare.
Reporter: Men hur ska sådana här missförhållanden avslöjas i så fall?
Palle Borgström: Det finns ju ett stort material som ni kunde använt er av och som ni gör i programmet från bland annat Länsstyrelsens kontroller och bilder som är tagna av anställda på gården så ni kunde likaväl visat den här bilden utan att ge bekräftelse och använda bildmaterial som är filmat av djurrättsaktivister vid illegala intrång.
Reporter: Men Länsstyrelsens rapporter som är dom enda som varit där och gjort en kontroll. Dom hade ju lagt sekretess på sitt material.
Palle Borgström: Ja, men ni hade material från annat håll också.
Men hur det ser då ut på landets alla gårdar med kor, kvigor, kalvar och tjurar? Är det lika idylliskt och perfekt som i Arlas ”Bregottfabrik”?
Eller - finns det fler gårdar som liknar den i Hälsingland?
Vad som är bra djurhållning kan säkert diskuteras. Men det finns en tydlig gräns. Ett slags facit. Följer man djurskyddslagen eller inte?
Vi begär ut samtliga förelägganden enligt djurskyddslagen som landets 21 Länsstyrelser utfärdade förra året. Och väljer ut dom gårdar som arbetar med kött och mjölkproduktion.
Totalt hittar vi 210 gårdar runt om i landet – från norr till söder som förra året fick ett föreläggande för att man brutit mot djurskyddslagen. Och då ska man veta att Länsstyrelsen bara hinner kontrollera en bråkdel av alla gårdar i Sverige under ett år. Inte ens 10 procent.
Och det som står i deras rapporter är ingen vacker läsning. Här är exempel från 12 gårdar runt om i landet.
Samtliga kalvar var slöa och apatiska och i underhull. En ko hade skum från munnen och svullet juver. Mjölken från hennes spenar var klumpig och missfärgad.
Knappt fyra veckor senare återvänder Länsstyrelsen och skriver.
Vid kontrolltillfället framgår det att kon som behövde veterinärvård samt fyra av de sju kalvarna hade självdött.
Du hade inte tagit dit någon veterinär.
Det låg bland annat döda kalvar i ströbädden som inte uppmärksammats eller flyttats av dig.
Vattenkällan var översnöad och frusen. Länsstyrelsen bedömer att djuren helt saknade rent vatten för sina behov.
Ladugården hade inte rengjorts på tre år.
Ko nummer 03 uppvisade tydliga tecken på allvarlig sjukdom med blodflöde från näsborrar. Ko med nummer 02 låg ner på sidan och kunde inte resa sig.
Av mängden avföring bakom kon kan konstateras att hon legat på samma ställe en tid utan att åtgärder vidtagits för att undersöka och behandla eller avliva henne.
I samtliga djurutrymmen var det mycket smutsigt och blött av gödsel, urin och vatten. Även många vattenkoppar var fulla av gödsel. Inget av djuren hade tillgång till foder.
Vid kontrollen upptäcktes grava brister gällande halta och skadade djur som var i behov av akut veterinärvård.
Ligghallens underlag bestod enbart av frusen gödsel.
Flera av djuren var kraftigt gödselförorenade och där gödseln lossnat fanns stora pälslösa områden med rodnande hud.
Palle Borgström: Det är 210 fall men utifrån alla dom gårdar som finns är det ändå inte den generella bilden. Allt det du räknar upp är sådant som inte ska förekomma och det behövs förbättring.
Reporter: Men 210 fall. Du har sagt att det var ett enstaka fall den här Arlagården. Det är ju stor skillnad.
Palle Borgström: Men 210 gårdar i förhållande till dom 4-5000 gårdar med djur vi har är ändå en marginell företeelse. Men varje sånt fall är ett fall för mycket och det är det vi försöker komma närmare och åtgärda med det initiativet vi har tagit.
Reporter: Flera av dom här som vi har hittat har ju samma problem som gården uppe i Hälsingland. Det handlar om gödselpansar, det handlar om väldigt magra djur, det handlar om sjuka djur. Och du kallar det här för en marginell företeelse?
Palle Borgström: Det är inte den generella bilden av svensk djurhållning. Det som man hittar i dom här kontrollerna är inte så som god djurhållning ska ske. Och att det behövs åtgärder för att det ska rättas till och det är därför som vi har Länsstyrelsens kontroller och man får åtgärdslistor att leva upp till.
Reporter: Jag försöker förstå här. För några minuter sen stod du här och sa att det här var ett enstaka fall. Vi kan visa på 210 fall till. Minst. Och du står fortfarande och säger att det här är enstaka fall. Hur många enstaka fall ska det vara innan ni tycker att det här är allvarligt?
Palle Borgström: Varje sådant fall är allvarligt men det är inte den generella bilden av svensk djurhållning.
Palle Borgström och hans organisation Lantbrukarnas Riksförbund säger att citat: “djur i Sverige ska inte fara illa”. Desto märkligare blir det då när vi till och med hittar sex förtroendevalda i vår lista på djurägare som Länsstyrelsen menar bryter mot djurskyddslagen. Dom sitter i en av LRF:s regionstyrelser och i kommungrupperna.
Och en förtroendevald har till och med dömts för djurplågeri, en annan för brott mot djurskyddslagen. En av dom dömda blev nyligen återigen åtalsanmäld av Länsstyrelsen misstänkt för djurplågeri.
I ett mejl svarar Palle Borgström att: ”Förtroendevalda inom LRF ska föregå med gott exempel. Vi tar till oss de uppgifter ni presenterat och ska diskutera eventuella åtgärder”
Tillbaka till vår lista med dom 210 gårdarna. Dom flesta som fått förelägganden är köttproducenter. Men det finns också många mjölkgårdar. Och 38 av dom levererar mjölk till Sveriges största mejeri – Arla. Dom är så kallade Arlagårdar – en del av den svenska Bregottfabriken.
Och det är 38 exempel på att missförhållandena på gården i Hälsingland – och inom Arla - inte är så unika.
Vid samtliga fem tillfällen så har Länsstyrelsen konstaterat att flera av dina nötkreatur är tunna i hull eller magra. Det har då inte rört sig om enstaka individer utan större grupper.
Vid besiktning efter slakt uppmärksammades att tre kor hade fullgångna foster.
Det konstaterades att flera av nötkreaturen var i underhull och eftersatta i tillväxt vilket tyder på en otillräcklig utfodring som varit långvarig.
Det förekom brister hos nötkreaturen som inte åtgärdats trots tidigare påpekanden och förelägganden från Länsstyrelsen, varför bristerna bedömdes vara systematiska.
Stora delar av din besättning med nötkreatur har vid flera kontrolltillfällen konstaterats va oacceptabelt gödselförorenade.
Varför du vid den uppföljande kontrollen i oktober inte hade fortsatt ge kalvarna och ungdjuren mer foder är bortom Länsstyrelsens förståelse.
Reporter: I ert kvalitetsprogram, Arlagården, så slår ju ni fast att, ”att djuren mår bra är en förutsättning att leverera mjölk av hög kvalitet”. Vad tänker du om det nu när du nu har läst vad Länsstyrelsen säger om era Arlagårdar?
Patrik Hansson: För det första vill jag säga att dålig djuromsorg är aldrig okej. Vi ser allvarligt på alla den typen av problem och vi inser ju också att vårt kvalitetssystem har brister som vi nu måste åtgärda. Och vi är i full fart med att åtgärda.
Reporter: När man läser de här rapporterna från Länsstyrelsen om hur de här djuren mår, det är ju ingen vacker läsning.
Patrik Hansson: Nej.
Reporter: Det är ganska långt ifrån Bregottfabriken, den bild som ni målar upp. Vad säger du om det?
Patrik Hansson: Ja, varje gång man läser om det här så blir man ledsen och man blir förbannad och man blir upprörd. Och så ska det inte se ut på en gård i Sverige. Och så ska det definitivt inte se ut på en Arlagård. Så det är ett problem som vi tar på yttersta allvar. Det är därför vi gör åtgärder för att säkerställa på verklig basis kommer tillrätta med de här problemen.
Reporter: För när vi sände i januari så hävdade ju ni att den var en enskild gård, nu har vi ju tagit fram 38 gårdar till med allvarliga missförhållanden. Hur kan ni ha missat det här? Det här är ju ingen raketforskning, det är ju offentliga handlingar, det hade ni ju kunnat begära in likaväl som vi gjorde.
Patrik Hansson: Ja, vi önskar ju bättre samarbete med Länsstyrelsen så att vi får den här typen av information, men vi har ju.
Reporter: Men samarbete, det här kan ni ju begära ut precis som vi har gjort.
Patrik Hansson: Ja, det kan vi.
Reporter: Varför har ni inte gjort det då?
Patrik Hansson: Nä, men vi har gjort det i vissa fall, och i vissa fall så får vi den informationen. Men vi har inte en heltäckande, ja, vi har inte det samarbetet på det sättet som det ska vara.
Reporter: Varför har ni missat det? Det här är ju djur som far illa på era gårdar hos era mjölkleverantörer. Det är ju det jag vill förstå.
Patrik Hansson: Ja, först vill jag säga att varje fall med brister och djuromsorgsproblem är ett jätteproblem för oss och vi tar det jätteallvarligt. Det är nog den viktigaste frågan vi har. Och det är ju därför vårt kontrollsystem nu är signifikant uppdaterat. Men man ska ju också vara medveten om att vi ser ju också att gårdar, vi har ju en utav tio gårdar, som har brister. Och då kan bristerna vara i djuromsorg, men det kan också vara dokumentation. Och då går vi in och kontrollerar om de gårdarna. Och då brukar de flesta problem vara lösta. Problemet är de två procent av alla våra gårdar som får återkommande problem. Och där har vårt kvalitetssystem signifikant brustit. Där behöver vi vara mycket tätare på de gårdarna för att säkerställa att saker och ting blir åtgärdade, blir permanent åtgärdade och inte att de återfaller i problem.
Djuren på Arlas gårdar ska citat: ”ha det bra från födsel, till slakt”, enligt Arlas eget kvalitetsprogram. Men när vi går igenom listan med dom 38 gårdarna som levererar mjölk till dom hittar vi dessutom en djurägare som är dömd för djurplågeri, en som nu är åtalad för djurplågeri och en som har fått djurförbud mot att ha hand om mjölkkor.
Patrik Hansson: Är du dömd för djurplågeri så levererar du inte mjölk till oss, de som blir dömda de får automatiskt inte leverera mjölk.
Reporter: Så de här har ni stoppat?
Patrik Hansson: Vi har stoppat dem. Åtminstone de ägarna, det är mycket möjligt att gården har sålts vidare. Men vi har stoppat. Har man fått djurförbud så hämtar vi inte mjölken från den gården.
Reporter: Här är några citat här ur Länsstyrelsens rapporter från era gårdar. “Det konstateras att flera av nötkreaturen var i underhull och eftersatta i tillväxt vilket tyder på en otillräcklig utfodring som varit långvarig”. ”Varför du vid den uppföljande kontrollen i oktober inte hade fortsatt ge kalvarna och ungdjuren mer foder är bortom Länsstyrelsens förståelse.” Och “Länsstyrelsen konstaterar att du inte uppfyller din roll som djurhållare då du, trots skriftliga förelägganden, och muntliga påpekanden, inte uppfyller basala djurskyddskrav.” Det här är ju era Arlabönder som levererar mjölk till er. Hur är det möjligt att det får se ut så här hos era leverantörer?
Patrik Hansson: Alltså, för det första så vill jag ju säga att det är hemskt. Så här ska det inte se ut på våra ägare och våra bönder. Och som tur var så gör det ju inte det generellt utan de allra flesta sköter ju sig extremt bra. Men vi har bönder som har återkommande problem. Och där har vårt kvalitetssystem brustit.
Reporter: Men trots att ni har det här kontrollsystemet som ni pratar om så har ni missat de här.
Patrik Hansson: Ja, vi har missat och vårt kontrollsystem har inte varit tillräckligt bra. Så enkelt är det. Och det är ju därför som vi gör den största förändringen någonsin för att få det bättre.