I början av 2020 publicerade Uppdrag granskning ett reportage om Robin. Han hölls inlåst utan lagstöd i Gnosjö kommuns specialbyggda boende.
Efter granskningen flyttade Robins syster Jessica honom till ett torp på sin egen mark i Gislaved, en tillfällig lösning tills ett bättre boende kunde ordnas.
Ett och ett halvt år senare hittades Robin död. Nu kan Uppdrag granskning berätta vad som hände under hans sista tid i livet.
Se reportaget: ”Han hette Robin” – SVT Play
“Skrikit efter hjälp”
När Robin flyttade till torpet blev Jessicas make Peter förvaltare och en assistanssamordnare anlitades för att ta hand om Robin. Men redan första sommaren vädjade familjen till den nya hemkommunen Gislaved om hjälp att hitta ett nytt boende.
– Familjen har skrikit efter hjälp väldigt länge. De har sökt hysteriskt, skulle jag nästan kunna säga, med lykta och ljus för att hitta andra lösningar, säger Susanne Jessen, handledare för personalen som arbetade med Robin.
Oron: Att Robin skulle bli inlåst igen
Robin erbjöds ett gruppboende, men familjen tackade nej eftersom det skulle innebära att Robin förlorade sin personliga assistans. Även då Robin erbjöds ett vanligt boende blev det nej. Peter och Jessica tyckte att huset låg vid en trafikerad gata och att det kunde vara en fara för Robin.
Deras största oro var, enligt familjen själva, att Robin skulle bli inlåst igen.
– Vi har aldrig haft för avsikt att låsa in Robin med de erbjudandena, säger Susanne Olsen, socialchef i Gislaved kommun.
Men om det är en gata med bussar och lastbilar precis utanför?
– Hade vi haft mer än fem veckor på oss så hade vi förmodligen hittat en bra lösning för Robin.
Träffade ingen läkare
När Robin flyttade till torpet ville Jessica och Peter minska hans medicinering. I samråd med läkare skedde en nedtrappning som till en början verkade ha positiva effekter, men efter en tid larmade personal om att han verkade må allt sämre. Ändå träffade Robin, under sitt sista år i livet, aldrig någon läkare. Under sommaren skadade Robin både sig själv och personal vid upprepade tillfällen.
– Jag är så övertygad om att han inte kunde styra den impulsen, det var inte med uppsåt. Han hade oftast väldigt stark ångest efter sådana incidenter, berättar en ur personalen.
I oktober lämnade familjen över assistansuppdraget till kommunen då de inte klarade av att hitta kompetent personal som kunde ta hand om Robin. Men läget i torpet förvärrades.
Under Robins sista tid i livet rapporterade personalen i snitt in två tillbud per dag.
Polis tillkallades
Tre dagar innan Robin hittades död sjukskrev sig tre personer ur personalstyrkan. När Robin hade två dagar kvar att leva larmades polis till torpet. Robin hade haft svår ångest, i samband med det hade en i personalen blivit slagen.
Robin hade beviljats dubbel assistans, vilket innebär att det alltid skulle finnas två personer runt honom när han var vaken. Men samma dag ringde kommunen till Peter och meddelade att det inte fanns någon mer att sätta in. Peter och Jessica, som också var anställda som assistenter, beordrades in för att själva lösa situationen.
Flera i familjens närhet larmade då till kommunen om att familjen stod ensamma, men inget hände.
Dömdes till fängelse
Kommunen ansåg att situationen var ohållbar. De ville att överförmyndarnämnden skulle se över ärendet. Med en annan förvaltare än Peter skulle Robin kunna flyttas.
– När polis och ambulans tillkallades var han ju mycket bekymrad över det här och sa flera gånger till mig “det blir väl inte bakåt”, berättade Jessica senare i förhör.
I november 2021 gav Jessica sin lillebror en dödlig dos tramadol. Enligt henne valde Robin att ta tabletterna som avslutade hans liv, men åklagaren hävdade att Robin inte förstod följderna. Hovrätten dömde Jessica till tolv års fängelse för mord.
LÄS MER: Systern dömd för mordet på Robin: ”Han ville bli en ängel”
Efter Robins död fick kommunen kritik från IVO, Inspektionen för vård och omsorg, för att ha brustit i sitt yttersta ansvar att ge honom det stöd och den hjälp som han behövde.
