Men nu är det inte precis så att den typen av öppenhet råder. Tvärtom tycks många makthavare anstränga sig till det yttersta för att inte berätta hur det är. Och till sin hjälp har de ofta PR-konsulter vars råd ofta är dyra men långt ifrån alltid goda.
Ibland kan det närmast få komiska konsekvenser. Som när en kommunal chef i Göteborg köpte medieträning för 100 000 kronor för att gardera sig inför ett eventuellt besök av kommungranskaren Sophia Djiobaridis. Något sådant besök blev det dock inte.
Kommungranskarnas uppdrag har bland annat varit att granska hur kommunerna hushåller med sina pengar. Ett uppdrag som i sin tur absurt nog har lett till att skattepengar har använts av kommunala makthavare för att slippa tala om hur skattemedlen används. Ett exempel är just Göteborgs kommun som köpte in PR-tjänster från JKL för en halv miljon kronor och fick rådet att sätta krokben på Kommungranskarna genom att inte ställa upp på ”några som helst intervjuer” och fördröja utlämnandet av handlingar, uppmaningar som närmast kunde betraktas som uppmaning till lagbrott.
I kvällens säsongspremiär ger Sophia Djiobaridis andra exempel på fullständigt kontraproduktiva försök att försvåra våra granskningar. Som när informationschefen i Knivsta kommun insisterade på att intervjun med kommunchefen skulle genomföras intill ett järnvägsspår. Med följd att intervjun gång på gång avbröts av passerande tåg.
I programmet avslöjas hur Arla slösat med pengar samtidigt som deras ägare, bönderna, går på knäna. Våra medarbetare Valeria Helander och Sophia Djiobaridis tog en första kontakt med Arlas ledning redan i höstas. De kritiska frågorna från Uppdrag granskning följdes snabbt av ett utspel från företagets VD. Han gick ut med en debattartikel i Dagens industri med bekännelse om en slösaktig kultur inom företaget, något som man såg allvarligt på och har satt stopp för genom kraftfulla åtgärder. Uppdrag granskning nämndes inte i artikeln.
Vi är vana vid att företag och myndigheter försöker ta udden av en förestående granskning genom att gå ut på egen hand innan programmet sänds. För oss innebär det egentligen inga problem.
Vi brukar resonera så här: Den granskning som inte tål den typen av motdrag är inte mycket till granskning. Dessutom ökar bara intresset för programmet när någon visar en sådan oväntad vilja att gå ut offentligt med fel och brister.
Men det som förvånar mig är att makthavare har så svårt att förstå värdet av att bli föremål för granskning av oss. Det kan innebära ett stålbad i stunden men på lång sikt gagnas alla verksamheter av att bli utsatta för en tuff granskning. Ur badet kan en renare verksamhet resa sig, befriad från missförhållanden.
Detta brukar jag säga när jag – som ett led i vår vilja att vara transparanta – berättar om våra arbetsmetoder för ledande företrädare för myndigheter och företag.
Men det verkar inte som om de riktigt tror mig. Inte heller verkar de vilja lyssna på detta enkla och fullständigt kostnadsfria råd:
”Säg som det är.”
Det är därför Uppdrag granskning behövs.